Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Irène Joliot-Curie

Från Wikipedia
Irène Joliot-CurieNobelpristagare i kemi
Irène Joliot-Curie 1935.
Irène Joliot-Curie 1935.
Irène Joliot-Curie 1935.
Född12 september1897
Paris,Frankrike
Död17 mars1956 (58 år)
Paris, Frankrike
MedborgarskapFrankrike
ForskningsområdeKärnkemi
Alma materUniversitetet i Paris
Känd förUpptäckten av konstgjordradioaktivitet
Nämnvärda priserNobelpristagareNobelpriset i kemi (1935)
Namnteckning

Irène Joliot-Curie, föddCurie den12 september1897 iParis, död17 mars1956 i Paris, var enfranskfysiker ochkemist. Hon var dotter tillMarie ochPierre Curie och tilldeladesNobelpriset i kemi1935 tillsammans med sin manFrédéric Joliot-Curie för upptäckten av konstgjordradioaktivitet.

Hon blev professor vid vetenskapsakademin i Paris1937 och1946 blev hon direktör för Radiuminstitutet. Hon var medlem i Comité National de l'Union des femmes françaises ochVärldsfredsrådet.

Biografi

[redigera |redigera wikitext]

Uppväxt och utbildning (1897–1925)

[redigera |redigera wikitext]
Irène Joliot-Curie tar emot enhedersdoktorutmärkelse för sin mor vidUniversity of Pennsylvania 23 maj 1921.

Irène Joliot-Curie föddes 1897 iParis iFrankrike, dotter tillMarie Curie ochPierre Curie. Curies utbildning började vid sex års ålder och vid tio års ålder var det uppenbart att Curie hade blivit särskilt intresserad avmatematik, något som hon även hade en utmärkt förmåga på.[1] Då det ansågs att det inte fanns en skola i Paris som passade Joliot-Curie förmåga,[1] anordnades en speciell skola av modern och hennes forskarvänner där Joliot-Curie studerade i två år.[2] Skolan hade anordnats av vännerna så att barnen kunde få en utbildning med en särskild inriktning påvetenskap.[2] Förutom modern hade Joliot-Curie ävenfysikernaPaul Langevin ochJean Perrin som lärare vid skolan.[1] Joliot-Curie studerade sedan vidCollège Sévigné i Paris där hon avlade examen 1914.[3]

I oktober 1914 blev Joliot-Curie student vidUniversitetet i Paris där hon studerade matematik.[1] År 1916 avbröt Joliot-Curie sin utbildning då hon blevröntgensjuksköterska och hjälpte sin mor köraröntgenapparater som användes vid behandling av skadade soldater underförsta världskriget.[1] Efter krigsslutet återupptog Joliot-Curie sina studier och samma år, 1918, började hon en tjänst vidInstitut Curie som biträdande till sin mor.[2]

Irène Joliot-Curie, tillsammans med sin syster Eve Curie och mor Marie Curie, inledde i maj 1921 enturné iUSA som pågick i två månader.[4] Turnén hade anordnats avMarie Mattingly Meloney som vid tiden var redaktör för den amerikanska tidskriftenThe Delineator och hade som mål att samla in tillräckligt mycket pengar från amerikanska kvinnor för att kunna köpa ett gramradium som skulle användas vid forskning vid Institut Curie.[4] Vid flera tillfällen under resan blev Marie Curie utmattad och anlitade sin dotter Irène Joliot-Curie att tala om radium och ta emot sinahedersdoktorutmärkelser.[5]

I december 1924 besökteFrédéric Joliot-Curie, mannen som Irène Joliot-Curie gifte sig med 1926, Institut Curie där Irène Joliot-Curie var anställd och blev erbjuden en tjänst avMarie Curie som han accepterade.[1] Irène Joliot-Curie fick som uppdrag att lära honom om teknikerna som används vid forskning omradioaktivitet.[1]

Det dröjde till mars 1925 innan Joliot-Curie försvarade sindoktorsavhandling ompoloniumsalfastrålning.[6] Polonium är ettgrundämne som upptäcktes 1898 av Joliot-Curies föräldrar.[7] Disputationen blev även uppmärksammad i USA då tidningenThe New York Times rapporterade om den.[8]

Radioaktiva element och Nobelpriset (1925–1935)

[redigera |redigera wikitext]

Under sin tid vid Institut Curie blev Joliot-Curie skicklig på att framställa radioaktivitet och var på 1920-talet en av få som kunde framställa radioaktivitet ur polonium.[9] Medan hon var gravid med sitt första barn 1927 insjuknade Joliot-Curie ituberkulos,[10] en sjukdom som hon inte botades från förränandra världskrigets slut[11]. År 1932 var paret Joliot-Curie nära att upptäckaneutronen efter ett experiment.[12] Paret noterade ovanliga resultat men insåg inte innebörden av dessa och istället blev detJames Chadwick som upptäckte neutronen.[12] Vid ett senare experiment var paret även nära att upptäckapositronen; dock kom de fram till en felaktig slutsats efter att experimentet givit ett oväntat resultat och det blevCarl D. Anderson som senare upptäckte positronen.[12]

Efter att ha misslyckats att upptäcka neutronen och positronen började paret Joliot-Curie att forska omtransmutation. Medan de forskade om transmutationen avaluminium ochbor märktes det att dessa grundämnen utstrålar positroner när de bombarderas med alfastrålning.[13] I början av 1934, medan paret forskade om aluminiums transmutation, upptäckte de konstgjord radioaktivitet.[13] När paret bombarderade enaluminiumfolie med alfastrålning, som hade framställts ur polonium, observerades det att i transmutationen tillkisel skapas en radioaktivfosforisotop.[14] Dessa resultat presenterades vidSolvay-konferensenen 1934 där de möttes med tvivel från många forskare.[14] Trots mottagandet vid Solvay-konferensen fortsatte paret att forska och kom att bekräfta resultatet.[14] År 1935 tilldelades Irène Joliot-Curie och hennes manNobelpriset i kemi för framställandet av konstgjord radioaktivitet.[6] Upptäckten av konstgjord radioaktivitet möjliggjorde framställandet av radioaktiva isotoper till låg kostnad,[12] och detta har främjat forskning inommedicin,kemi ochbiokemi[15]. Ävenhälso- och sjukvården har främjats av konstgjord radioaktivitet då radioaktiva isotoper används somspårämne och behandlingsmedel vid behandling av vanliga sjukdomar, såsomcancer.[16]

Politik och andra världskriget (1935–1944)

[redigera |redigera wikitext]

Efter att ha tagit emot Nobelpriset bestämde sig paret Joliot-Curie att sluta samarbeta.[17] Medan Irène Joliot-Curie gick vidare med sin forskning vid Insitut Curie så fick hennes man en tjänst vid Caisse Nationale de la Recherche Scientifique, där han såg över upprustandet av en anläggning för att framställa konstgjord radioaktivitet.[17] År 1936 blev Joliot-Curie understatssekreterare för vetenskaplig forskning i Frankrikes statsråd,[6] trots att kvinnor i Frankrike inte hade rösträtt vid den tiden.[10] Joliot-Curie sade upp sin post i statsrådet efter tre månader och arrangerade det så attJean Perrin efterträdde henne.[10] Året efter hennes statsrådspost blev Joliot-Curieprofessor vidUniversitetet i Paris.[6] Under slutet av 1930-talet led Joliot-Curie mer av tuberkulos och tillbringade veckor och även månader iAlperna i syfte att krya på sig.[10] Trots att hennes hälsa försämrades inledde Joliot-Curie forskning omuran och efter ett antal experiment publicerade forskningsresultat som tydde på att hon hade upptäckt en ny radioisotop som liknarlantan.[10] Den tyske forskarenOtto Hahn tyckte att Joliot-Curie hade fel med sin forskning och kom även att meddela detta till Joliot-Curies man där han förringade hennes forskning.[10] Trots mottagandet från Hahn utförde Joliot-Curie experimentet på nytt och då hon fick samma resultat så återpublicerade hon detta.[10] Det Joliot-Curie inte insåg var att hon var nära till att upptäckakärnklyvning, och istället blev det Otto Hahn som efter att ha utfört samma experiment som Joliot-Curie tilldelades Nobelpriset i kemi 1944 för upptäckten av kärnklyvning.[18] År 1943 antogs hennes man som medlem iFranska vetenskapsakademin och efter detta ansökte även Irène Joliot-Curie om medlemskap, men blev avvisad.[11]

Familj

[redigera |redigera wikitext]

Den 29 oktober 1926 gifte sig Irène Curie med Frédéric Joliot som hon träffat vid Institut Curie där hon arbetade.[1] Parets första barnHélène föddes 17 september 1927.[1] SonenPierre föddes den 12 mars 1932.

Utmärkelser

[redigera |redigera wikitext]

NedslagskraternJoliot-CurieplanetenVenus är uppkallad efter henne.[19]

Referenser

[redigera |redigera wikitext]

Noter

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^ [abcdefghi]Hussey, George; Rand, Ruth. ”IRENE JOLIET-CURIE” (på engelska). woodrow.org. Arkiverad frånoriginalet den 14 juli 2007.https://web.archive.org/web/20070714121032/http://www.woodrow.org/teachers/ci/1992/IreneJoliot-Curie.html. Läst 19 oktober 2012. 
  2. ^ [abc]”Irène Joliot-Curie and Frédéric Joliot” (på engelska). Chemical Heritage Foundation.http://www.chemheritage.org/discover/online-resources/chemistry-in-history/themes/atomic-and-nuclear-structure/joliot-curie-joliot.aspx. Läst 19 oktober 2012. 
  3. ^Nuclear Age Peace Foundation. ”Nuclear Files: Library: Biographies: Irene Joliot-Curie” (på engelska). NuclearFiles.org. Arkiverad frånoriginalet den 29 november 2012.https://web.archive.org/web/20121129053321/http://www.nuclearfiles.org/menu/library/biographies/bio_curie-irene.htm. Läst 19 oktober 2012. 
  4. ^ [ab]Gilmer, s. 4.
  5. ^Gilmer, s. 5.
  6. ^ [abcd]”Irène Joliot-Curie – Biography” (på engelska). Nobelprize.org.https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1935/joliot-curie/biographical/. Läst 19 oktober 2012. 
  7. ^”Polonium”. studera.com.http://www.studera.com/nytto/persys/element/po.htm. Läst 19 oktober 2012. 
  8. ^Gilmer, s. 6.
  9. ^Rentetzi, Maria (25 mars 2003). ”Gender, Polictics, and Radioactivity Research in Vienna, 1910-1938” (på engelska). sid. 109, 198. Arkiverad frånoriginalet den 25 oktober 2015.https://web.archive.org/web/20151025235903/http://scholar.lib.vt.edu/theses/available/etd-04212003-121932/unrestricted/mrentetzi.pdf. Läst 19 oktober 2012. 
  10. ^ [abcdefg]Gilmer, s. 12.
  11. ^ [ab]Gilmer, s. 14.
  12. ^ [abcd]”Jean-Frederic and Irene Curie” (på engelska). American Institute of Physics. Arkiverad frånoriginalet den 8 december 2015.https://web.archive.org/web/20151208203757/https://www.aip.org/history/curie/2ndgen1.htm. Läst 19 oktober 2012. 
  13. ^ [ab]”Irène Joliot-Curie – Nobel Lecture: Artificial Production of Radioactive Elements” (på engelska). Nobelprize.org.https://www.nobelprize.org/prizes/chemistry/1935/joliot-curie/lecture/. Läst 21 oktober 2012. 
  14. ^ [abc]Gilmer, s. 9.
  15. ^Gilmer, s. 10.
  16. ^”Hälso- och sjukvård – Radioaktiva isotoper för medicinska ändamål”. Europeiska kommissionen.http://ec.europa.eu/health/healthcare/radio-isotopes/index_sv.htm. Läst 23 oktober 2012. 
  17. ^ [ab]Gilmer, s. 11.
  18. ^Gilmer, s. 12–13.
  19. ^”Planetary Names: Crater, craters: Joliot-Curie on Venus” (på engelska). Gazetteer of Planetary Nomenclature.http://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/2840. Läst 19 oktober 2012. 

Webbkällor

[redigera |redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rörIrène Joliot-Curie.
Bilder & media
v  r
Nobelpristagare i kemi
1901–1925
van ’t Hoff (1901) ·Fischer (1902) ·Arrhenius (1903) ·Ramsay (1904) ·von Baeyer (1905) ·Moissan (1906) ·Buchner (1907) ·Rutherford (1908) ·Ostwald (1909) ·Wallach (1910) ·Curie (1911) ·Grignard,Sabatier (1912) ·Werner (1913) ·Richards (1914) ·Willstätter (1915) ·Inga priser udelades 1916–1917. ·Haber (1918) ·Inget pris utdelades 1919. ·Nernst (1920) ·Soddy (1921) ·Aston (1922) ·Pregl (1923) ·Inget pris utdelades 1924. ·Zsigmondy (1925)
1926–1950
Svedberg (1926) ·Wieland (1927) ·Windaus (1928) ·Harden,von Euler-Chelpin (1929) ·Fischer (1930) ·Bosch,Bergius (1931) ·Langmuir (1932) ·Inget pris utdelades 1933. ·Urey (1934) ·Joliot,Joliot-Curie (1935) ·Debye (1936) ·Haworth,Karrer (1937) ·Kuhn (1938) ·Butenandt,Ruzicka (1939) ·Inga priser udelades 1940–1942. ·de Hevesy (1943) ·Hahn (1944) ·Virtanen (1945) ·Sumner,Northrop,Stanley (1946) ·Robinson (1947) ·Tiselius (1948) ·Giauque (1949) ·Diels,Alder (1950)
1951–1975
McMillan,Seaborg (1951) ·Martin,Synge (1952) ·Staudinger (1953) ·Pauling (1954) ·du Vigneaud (1955) ·Hinshelwood,Semjonov (1956) ·Todd (1957) ·Sanger (1958) ·Heyrovsky (1959) ·Libby (1960) ·Calvin (1961) ·Perutz,Kendrew (1962) ·Ziegler,Natta (1963) ·Hodgkin (1964) ·Woodward (1965) ·Mulliken (1966) ·Eigen,Norrish,Porter (1967) ·Onsager (1968) ·Barton,Hassel (1969) ·Leloir (1970) ·Herzberg (1971) ·Anfinsen,Moore,Stein (1972) ·Fischer,Wilkinson (1973) ·Flory (1974) ·Cornforth,Prelog (1975)
1976–2000
Lipscomb (1976) ·Prigogine (1977) ·Mitchell (1978) ·Brown,Wittig (1979) ·Berg,Gilbert,Sanger (1980) ·Fukui,Hoffmann (1981) ·Klug (1982) ·Taube (1983) ·Merrifield (1984) ·Hauptman,Karle (1985) ·Herschbach,Lee,Polanyi (1986) ·Cram,Lehn,Pedersen (1987) ·Deisenhofer,Huber,Michel (1988) ·Altman,Cech (1989) ·Corey (1990) ·Ernst (1991) ·Marcus (1992) ·Mullis,Smith (1993) ·Olah (1994) ·Crutzen,Molina,Rowland (1995) ·Curl,Kroto,Smalley (1996) ·Boyer,Walker,Skou (1997) ·Kohn,Pople (1998) ·Zewali (1999) ·Heeger,MacDiarmid,Shirakawa (2000)
Från 2001
Knowles,Noyori,Sharpless (2001) ·Fenn,Tanaka,Wüthrich (2002) ·Agre,MacKinnon (2003) ·Ciechanover,Hershko,Rose (2004) ·Chauvin,Grubbs,Schrock (2005) ·Kornberg (2006) ·Ertl (2007) ·Shimomura,Chalfie,Tsien (2008) ·Ramakrishnan,Steitz,Yonath (2009) ·Heck,Negishi,Suzuki (2010) ·Shechtman (2011) ·Kobilka,Lefkowitz (2012) ·Karplus,Levitt,Wershel (2013) ·Betzig,Hell,Moerner (2014) ·Lindahl,Modrich,Sancar (2015) ·Sauvage,Stoddart,Feringa (2016) ·Dubochet,Frank,Henderson (2017) ·Arnold,Smith,Winter (2018) ·Goodenough,Whittingham,Yoshino (2019) ·Charpentier,Doudna (2020) ·List,MacMillan (2021) ·Bertozzi,Meldal,Sharpless (2022) ·Brus,Bawendi,Ekimov (2023) ·Baker,Hassabis,Jumper (2024)
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Irène_Joliot-Curie&oldid=57186136
Kategorier:
Dolda kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp