Denindiska musiken kan i stora drag kategoriseras som varianter påfolkmusik,popmusik ochklassisk musik. Den klassiska indiska musiken brukar delas in iKarnataka ochHindustani.
Den populäraste formen av indiskpopmusik ärfilmi, vilket är samma sak som filmmusik, det vill säga musik i indiska biofilmer.
Filmi är den absolut största, populäraste och mest omfattande musikstilen som spelas i Indien. Anledningen till att just filmimusiken blivit så stor är att mer än 90 % av alla indiska filmer är någon sorts musikal. Det är med andra ord mycket vanligt med musik och dans i filmerna. Eftersom det är skådespelarna i filmen som mimar till låtarna så kopplar man oftast sångerna till filmerna och inte till artisterna som sjungit den. Den typiska filmimusiken är ofta dramatisk, med många duetter. Låtarna kan variera väldigt mycket inom filmi allt från klassisk, lugn musik till snabbare, popigare västerländskt influerad musik.
I slutet av1960-talet och början på1970-talet blandadesrockmusik med indisk musik iVästeuropa och iNordamerika. Det mest kända exemplet är den musik somRavi Shankar stod för.
1962 släppte Shankar tillsammans medjazzmusikernBud Shank "Improvisations and Theme From Pather Pachali" och började föra samman jazz med indiska musiktraditioner.John Coltrane fortsatte på samma väg, och sedermera hade musikgenrenindo jazz uppkommit.George Harrison speladesitar iThe Beatles: "Norwegian Wood"1965.
Många andra artister i väst har fortsatt att ta intryck av indisk musik, och på slutet av1980-talet förde indisk-brittiska artister samman indiskt och västerländskt iAsian Underground.
Folkmusik,desi, har påverkat den klassiska indiska musiken, som ses som en högre kulturform.
Brassband ianglosaxisk stil är mycket populära vidbröllop och andrahögtider.
En form av folkmusik anpassad för klubbar,dandiya. Baserat på folkmusik frånGujarat.
Rajasthanikaster, som langa,sapera,bhopa,jogi ochmanganiyar.
Bauls, som finns i både Indien ochBangla Desh, kan jämföras med en halvt hemlig orden, där man spelar med instrumentenkhamak,ektara ochdotara.
Indisk musik är resultat av långvarig utveckling med syntes av element från hindu-, buddhist-, islam- och jainkulturer. Under de muslimska kejsarnas period skedde rikt utbyte av musikaliska idéer mellan muslimer och hinduer. Muslimska musikmästare hade hindulärjungar och vice versa. Flera av den tidens viktigaste sånger om hunduismens gudar (bl.a.Krishna- ochShiva-sångcykler) var författade av muslimska tonsättare. Det pågick också rikt utbyte mellan fokmusik (deshi) och konstmusik (marga).
Raga är den viktigaste indiska musikstilen. Raga finns både som rena instrumentala stycken som till exempel kända genomRavi Shankar och vokalt-instrumentala, till exempelPandit Jasraj. I indisk klassisk musik sammanfaller ofta (men långt ifrån alltid) kompositören och interpretern.
Hindustanisång finns i många olika former, medan Karnatakasång vanligen är sakral, kalladkriti.
Dhrupad är sakral musik, traditionellt framförd av män medtampura och ackompanjerade avpakhawaj. Texterna är på medeltidshindi, medheroiska teman eller som lovpris till engudom. En mer invecklad form av dhrupad kallasdhamar.
Som religiös sång ärbhajan den mest populära varianten i norra Indien. Musikformen uppstod urAlvarsbhakti-rörelsen under800-talet och900-talet. Sjungs ofta påkirtan.
Ghazal är ursprungligenpersisk, icke-instrumentell, och förekommer hela vägen från Indien tillIran,Centralasien ochTurkiet. I sina många former finns Ghazal även som folkmusik och pop.
Khyal är ickeinstrumentell, delvis improviserad och mycket känslosam.
Kritis är en form av hinduisk andlig sång, populär särskilt i södra Indien, med text påtelugu,tamil ellersanskrit.
Tarana och dess sydliga motsvarighet,Tillana, ärrytmiska sånger mednonsenstexter.
Thumri är en sångforma cappella, som ska ha uppstått vidNawab Wajid Ali Shahs hov1847-1856. Den finns i två former:Punjabi thumri ochLucknavi thumri. Sångtexterna är vanligtvis påbraj bhasha-språket, och ofta har romantiskt tema.
Dãdrã är en lättare klassisk form liknande thumri, men med snabbare tempo och större rytmisk betoning. Texter i dãdrã är ofta baserade på folkkällor, ofta påurdu.
| |||||