Indien kunde förr igeografisk mening avse de båda östligahalvöarna iSydasien; Främre Indien, eller det som numera oftast kallasIndiska halvön, samt Bortre Indien iSydostasien. När man vidAmerikas upptäckt i slutet av1400-talet trodde sig där ha funnit Indien och ögruppen mellan Nord- och Sydamerika fick namnetVästindien, kallades allt land öster omAfrika förOstindien och omfattade alltså även den indiska subkontinenten ochKina.
MedIndiens geografi avses i denna artikel geografin förFörbundsrepubliken Indien. Denna stat är en av världens största. Med enyta på 3 287 590 km² är landet det sjunde största i världen. Med en folkmängd på 1 129 866 154 (2007) är landet näst folkrikast i världen. Folktätheten är numera hela 319 inv/km².
Indien begränsas i norr avNepal ochTibet, det sistnämnda numera en provins iKina,Bhutan, i väster avPakistan, och i öster avBangladesh ochMyanmar. Söder om Indien ligger östatenSri Lanka. ÖgruppernaAndamanerna och Nicobarerna ochLakshadweep, belägna iIndiska Oceanen ingår i förbundsrepubliken Indien.
Med avseende på naturens beskaffenhet ochklimat är landet omväxlingsrikt och omfattar från jordens högsta berg till ofantliga floddeltan som endast obetydligt höjer sig över havsytan. Indien bildar snarare en kontinent än ett land, och består av tre särskilda, väl begränsade områden. Det första omfattarHimalayabergen, vilka, ehuru till största delen belägna utanför Indien, utgör en väsentlig inverkan på norra Indiens fysiska geografi. De bildar inte bara en dubbel vall längs norra Indien, utan utsänder i öster och väster bergskedjor mot söder, som skyddar de nordöstra och nordvästra gränserna.
Det andra området utgörs av slättlandet som bevattnas av Himalayas stora floder,Indus,Sutlej,Ganges ochBrahmaputra, och sträcker sig i en sammanhängande båge från Ganges mynningar till Indus, och omfattarAssain,Bengalen,Uttar Pradesh,Punjab,Sindh,Rajasthan och andra inhemska områden. Det omfattar Indiens bördigaste och mest tätbefolkade delar. Det tredje området är den triangelformiga halvönDeccan, som skjuter ut i Indiska Oceanen.
Av dessa tre regioner av Indien, som nu i korthet omnämnts, ligger den första, Himalaya, som sagt, till största delen utanför Indien. Den andra, eller de stora flodslätterna, utgjorde skådeplatsen för de forna folkflyttningar, som skapade hela indiska halvönscivilisation och politiska öden. Deccan har en karaktär som är alldeles olikt med de båda andra regionerna, och har en befolkning som utvecklas.
Allmänhet beskrivet är Himalaya befolkat av mongoliska folk, slätterna befolkas av folkgrupper som talarindoeuropeiska språk, och platålandet har varit tummelplatsen för långvariga strider mellan indoeuropéerna och dravidiska folk.
Landets stora utsträckning och olikhet i höjdförhållanden medför stora skillnader i klimathänseende.Hindustans slätter, Bengalens lågland samt kuststräckorna kring halvön hartropiskt klimat med kvalmig hetta och häftiga regnflöden, medan berglandskapen har svalare och torrare luft. Deccan har bäst klimatförhållanden, där de högsta bergen endast kort tid bär ett tunt snötäcke, där luften uppfriskas av dagg och regn samt där på sätt och vis en evig vår härskar.
Indiensväxt- ochdjurliv är liksom klimatet väsentligen olika i låg- och höglandet. Stiger man ned utför södra Himalayas sluttningar, kommer man plötsligt från ett alplands kalla och rena luft till det vattenrika Bengalens tropiska hetta och fuktiga dunster; från skogar av barrträd, björkar och så vidare, till bergfotens tropiska skogar, där man möts av palmlundar. Där bevattning saknas, uppstår till följd av brännheta vindar torra ödemarker, såsom slätterna längs Indus och dess vänstra bifloder. Den tropiska solen och fuktigheten från havet, ger växtvärlden i Bengalen och de bördiga lågländerna samt halvöns kusttrakter en utomordentlig rikedom.
Indisk elefant (Elephas indicus) förekommer i vilt tillstånd nedanför Himalayas södra sluttningar så långt västerut somDehradun, men även i skogsregionerna mellan Ganges ochKrishnafloden, västerut tillBilaspur[förtydliga] ochMandia, dessutom iVästra Ghats till 17° eller 18° i norr och i vissa skogstrakter iMysuru samt längre söderut. Förr var dess utbredning dock större.Lejon är numera mycket sällsynta; några få lever i ödsliga delar av Rajasthan,Udaipur och omkring bergetAbu.Noshörning förekommer, i tre arter, i flera delar av landet. Andra stora djur ärvildsvin ochtiger, varvid sistnämnda djur funnits i hela landet, från Himalaya tillSundarbans sumptrakter. I den mån odlingen går framåt, blir tigern alltmer sällsynt i stora delar av landet. Övriga i Indien förekommande kattdjur ärpantern (Felis pardus), som är mer allmänt förekommande än tigern och orsakar minst lika stor skada som denna,irbisen (F. uncia),F. macroselis,F. marmorata,F. cliaus,F. mverrina samtgepard. Ävenbjörnar,vargar,hyenor ochschakaler har varit vanliga rovdjur.
Bland klövdjuren förtjänar nämnasbantengoxen (Bos sondaicus),buffeln och flera hjortarter, och bland valdjurenGangesdelfiner (Platanista). Indien är vidare utomordentligt rikt påinsekter och giftigaormar, bland vilka den mest fruktade ärglasögonormen som är mycket giftig.
Delstater (28):Andhra Pradesh,Arunachal Pradesh,Assam,Bihar,Chhattisgarh,Goa,Gujarat,Haryana,Himachal Pradesh,Jharkhand,Karnataka,Kerala,Madhya Pradesh,Maharashtra,Manipur,Meghalaya,Mizoram,Nagaland,Orissa,Punjab,Rajasthan,Sikkim,Tamil Nadu,Telangana,Tripura,Uttar Pradesh,Uttarakhand,Västbengalen.
Unionsterritorier (8):Andamanerna och Nicobarerna,Chandigarh,Dadra och Nagar Haveli och Daman och Diu,Delhi (huvudstadsterritorium),Jammu och Kashmir,Ladakh,Lakshadweep,Pondicherry.
Enligt 2001 års folkräkning
| ||||||||
