Indien är en förbundsrepublik, bestående av 29 delstater och sju unionsterritorier, och enparlamentarisk demokrati. Den harvärldens sjätte största ekonomi mätt inominell växelkurs (2020)[5] och den fjärde största mätt iköpkraft.[källa behövs] Ekonomiska reformer har transformerat Indien till den näst snabbast växande ekonomin (2018),[6] men landet lider fortfarande av höga nivåer avfattigdom,[7] analfabetism och undernäring. Indien är ettmångreligiöst,mångspråkigt och multietniskt samhälle som även hyser en mångfald djur och växter i ett antal skyddade områden.
Bharat (uttal(fil),/bʰɑːrət̪/) är det äldsta av landets namn. Ordet kommer frånsanskrit och är i de hinduiska skrifternaPuranas en beteckning för landet mellan Himalaya och havet i söder.[8]Indiens grundlag och bruket i olika indiska språk erkänner Bharat som officiellt namn med jämlik ställning vid sidan avIndien.[9]
NamnetIndien härstammar frånIndus, som är härlett från detfornpersiska ordetHindu, frånsanskritSindhu, den historiska lokala benämningen på floden Indus i nuvarande Pakistan.[10] De gamlagrekerna kallade indiernaIndoi (Ινδοί), Indus folk.[11] I europeiska språk har varianter av "Indien" ofta använts för allt land öster om Indus, som i till exempelOstiniden ellerBortre Indien.[12]
Hindustan (/hin̪d̪ust̪ɑːn/), vilket är detpersiska ordet för "Indiernas land", har samma ursprung somIndien. Det syftade inledningsvis på norra Indien men har också använts för hela halvön.[13] Ordet har ibland felaktigt använts i betydelsen "hinduernas land", bland annat av rörelser som vill se ett hinduiskt Indien med hindi som nationalspråk.[8]
Indiens historia är inte historien om ett land utan om ensubkontinent som aldrig helt varit en sammanhållen politisk enhet.
Utvecklingen på subkontinenten har i hög grad präglats av invasioner och folkvandringar från nordväst. Det gäller förmodligen redan de folk som skapade den högstående Induskuturen från år 2500 f.Kr. Efter dem kom människor som talade indoariska språk och lade grunden för det system av religion och samhällsregler som senare kom att benämnas hinduism. På 500-talet f.Kr. kom erövrare från det persiska riket, på 300-talet f.Kr. gick Alexander den store så långt som till Indus och under de följande århundradena kom flera invasioner från hellenistiska riken med centrum i Afghanistan. En ny stor invasionsvåg med början på 700-talet e.Kr. skapade med tiden stora muslimska riken i Indien. Den senaste erövringen, Storbritanniens kolonisering av Indien, kom dock till största delen sjövägen.
Oavsett invasioner och maktförhållanden har det stora indiska området alltid präglats av en stor mångfald vad gäller språk, religioner och andra kulturyttringar, och även under de stora härskardynastiernas tid har det funnits ett antal större eller mindre områden som varit självständiga riken eller legat utanför de stora maktbasernas räckvidd. Texten nedan gör inte anspråk på att nämna dem alla.
De tidigaste kända spåren av mänskligt liv i Indien är klippinristningar med djurmotiv på kustslätten söder om Bombay. Dessa tros kunna vara upp till 40 000 år gamla, med tanke på djuren som är avbildade.[14] Målningar i klippor frånstenåldern finns iBhimbetka iMadhya Pradesh. De äldsta målningarna där antas vara upp till 10 000 år gamla.[15] I vad som idag är Pakistan och västra Indien fanns underbronsåldern (c.a 2 500–1 700 f Kr.) den högståendeInduskulturen, även kalladHarappakulturen efter en av dess tidigast utgrävda städer.[16] Från cirka 2 000 f.Kr. invandrade människor som taladeindoariska språk, de så kalladearierna, till indiska halvön från nordväst.[17] På detta följde denvediska perioden, som lade grunden tillhinduismen och andra kulturella aspekter av det tidiga indiska samhället, och avslutades under 500-talet f.Kr. Från omkring 550 f.Kr. bildades många oberoende kungariken och republiker över hela landet.[18] Det mest betydande av dessa varMagadhariket (cirka 550–324 f.Kr.)[19] 327/326 f.Kr. befann sigAlexander den store vid Indiens gräns.
Efter invasioner från Centralasien från 900-talet till 1100-talet föll stora delar av norra Indien underDelhisultanatets (1290–1413) och senare (1526–1707)Mogulrikets styre. UnderAkbar den store upplevde Indien mycket kulturell och ekonomisk framgång samt religiös harmoni.[23][24] Mogulkejsarna utvidgade gradvis sina riken så att de täckte stora delar av subkontinenten. I nordöstra Indien var dock den dominerande makten riketAssam, bland de få riken som stod emot mogulernas överhöghet.
Från 1500-talet upprättade europeiska länder som Portugal, Nederländerna, Frankrike och Storbritannien handelsstationer och drog senare fördel av interna konflikter för att bildakolonier i landet. Vid år 1856 var större delen av Indien underBrittiska ostindiska kompaniets kontroll.[25] Ett år senare skedde ett landsomfattande uppror av militära enheter och kungariken, det så kalladesepoyupproret, som allvarligt utmanade Ostindiska kompaniets kontroll men så småningom misslyckades. Som en följd av instabiliteten lades Indien under den brittiska kronans direkta styre, som en del av det så kallade British Raj, ellerBrittiska Indien.
15 augusti 1947 blev Indien endominion iBrittiska samväldet under ledarskap avpremiärministerJawaharlal Nehru. Samtidigt delades landet i det uttryckligen sekulära men huvudsakligen hinduiska Indien och det uttryckligen muslimska Pakistan, delat i Väst- och Östpakistan.[27] I samband med delningen skedde våldsamheter mellanhinduer ochmuslimer.[28]
Det här avsnittetbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras. Motivering:Större delen av avsnittet bygger på en och samma källa, "Två miljoner år; berättelsen om människan.". Avsnittet behöver också gås igenom, redigeras om och uppdateras.(2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan.
En konstituerande församling antog Indiens nya grundlag 26 november 1949.[29] Indien blev officiellt en sekulär republik i Samväldet efter attgrundlagen trätt i kraft 26 januari 1950.[30]
Efter självständigheten har Indien mött utmaningar från religiöst våld, kastbaserat våld,naxaliter,terrorism och regionala separatistiska uppror, särskilt iKashmir och nordöstra Indien. Sedan 1990-talet har många indiska städer drabbats av terroristattacker. Indien har olösta territoriella tvister med Kina, som 1962 eskalerade tillsino-indiska kriget, och med Pakistan, som ledde till krig 1947, 1965, 1971 och 1999. Indien är ett av grundarländerna iFN (som Brittiska Indien) ochDe alliansfria staternas organisation. År 1974 utförde Indien ett underjordiskt kärnvapenprov[31] och ytterligare fem prov 1998, vilket gör Indien till enkärnvapenmakt.[31] Med början 1991 har betydande ekonomiska reformer[32] omdanat Indien till en av de snabbast växande ekonomierna i världen, och ökat dess globala inflytande.[33]
Landets delning medförde ett oerhört blodbad. Enbart i Punjab dödades mer än 600 000 människor. I det islamska Pakistan bodde miljoner hinduer, och miljoner muslimer fanns i det övervägande hinduiska Indien. Man beräknade att cirka 14 miljoner människor flyttade från det ena landet till det andra. Inom kort råkade de båda nybildade staterna i konflikt omKashmir, som i likhet med övriga furstestater hade fått frihet att välja vilket land det ville tillhöra. Kashmirs maharadja – en hindu – regerade över en islamsk majoritet, och efter ett islamskt uppror beslöt maharadjan att hans land skulle tillhöra Indien. Men Pakistan hävdade att Kashmir rätteligen tillhörde detta land, och krig utbröt mellan Indien och Pakistan. Efter en förnyad konflikt iKashmirfrågan enades båda sidor 1966 vid en konferens i den sovjetiska stadenTasjkent om att dra tillbaka sina trupper. Pakistan fick kontrollen nordväst om stilleståndslinjen, men Indien vidhöll sina anspråk på hela området.
Indiens förste premiärminister efter 1947 blevNehru, som Gandhi hade utsett till sin efterträdare. Nehru förklarade att han ville modernisera Indien och framför allt reformera kastväsendet. Den tunga industrin, som ofta var statsägd, utbyggdes på jordbrukets bekostnad, vilket medförde att Indien blev beroende av attimportera livsmedel. När Indien 1950 blevrepublik, insisterade Nehru på att landet skulle kvarstå som medlem avBrittiska samväldet. Han kunde obehindrat föra en neutral politik mellan väst och öst, så länge det var till gagn för Indien, men på hösten 1962 ledde hans hårdnackade vägran att förhandla medKina om nordöstgränsen till krig mellan de båda länderna, och Indiens förödmjukade nederlag ledde till att hela neutralitetspolitiken ställdes under debatt. Trots väsentliga sociala förbättringar i landet rådde besvikelse över att kongresspartiet inte hade förmått genomföra några verkligt genomgripande sociala och ekonomiska reformer.
Nehru efterträddes avLal Bahadur Shastri, vars ämbetsperiod blev kort; den dominerades av ett kortvarigt krig med Pakistan 1965 och slutade med hans död i januari 1966. Sovjetunionens medling i kriget med Pakistan ökade det ryska inflytandet i Indien, och 1971 slöts ett försvarsavtal mellan de båda länderna. Shastri efterträddes avIndira Gandhi, Nehrus dotter. Hennes avsikt var att återge kongresspartiet dess tidigare inflytande. I valet 1967 förlorade dock partiet många röster i delstaterna, även om det lyckades behålla majoriteten i förbundsparlamentet. Den ständiga slitningen mellan Indira Gandhi och partiets övriga ledande medlemmar ledde 1969 till en splittring. Eftersom hon inte hade ett brett parlamentariskt stöd bakom sig utlyste Indira Gandhi nyval 1971. Hon vann en övertygande seger som gav henne absolut majoritet i parlamentet och dessutom i många delstater. Hennes seger kan ses som en väljarnas protest mot den politiska anarki, som hade varit rådande i landet sedan splittringen 1969.
Det framgångsrika kriget mot Pakistan stärkte för en tid Indira Gandhis regering också inrikespolitiskt. Men den stora prestige som hennes regering fått genom kriget minskade så småningom under trycket av stora ekonomiska svårigheter och livsmedelsproblem. Indien hade i början av 70-talet stolt kunnat proklamerat att man uppnått självförsörjning med livsmedel. Men försämrade skördar 1973 och 1974 skapade på nytt hungerproblem i några av Indiens fattigare provinser. Samtidigt drabbades landet av ökad inflation, som främst hängde samman med oljekrisen och de kraftigt stigande priserna på olja.
Flera indiska delstater hemsöktes under 1974 av politiska oroligheter och hungerkravaller. 1975 blev det lilla kungadömetSikkim iHimalaya Indiens 22:a delstat. Samma år försvagades Indira Gandhis politiska ställning, då en lokal domstol fällde henne för valfusk i 1971 års parlamentsval. Domslutet drev henne till en politisk kupp, som satte stora delar av demokratin ur spel, medan många oppositionsmän fängslades. Efter två års regerande med hjälp av undantagslagar genomförde Gandhi parlamentsval i mars 1977, som blev en kraftig nederlag för hennes kongressparti. Bland orsakerna har bland annat pekats på det utbredda missnöjet med hennes steriliseringsprogram för kontroll av befolkningstillväxten, som delvis tagit alltför hänsynslösa former. En annan bidragande orsak var hennes brutala slumsanering.
Indira Gandhi efterträddes avMorarji Desai, ledare för högerfrontenJanata Party. Regeringskoalitionen visade sig dock vara bräcklig, och Janata splittrades snart i rivaliserande fraktioner. I juli 1979 avgick Desai och efterträddes avCharan Singh, ledare för en grupp som brutit sig in från högerfronten. Också Singhs regering skadades av inre ledarstrider. Parlamentet upplöstes och val ägde rum i januari 1980, där Indira Gandhi återtog makten i spetsen för ett rekonstruerat kongressparti. Vad gäller utrikespolitiken har den nya regeringen uppehållit goda förbindelser med Sovjetunionen på grundval av det vänskaps- och biståndsavtal som slöts 1971. Gandhiregeringen har varit måttfull i sin kritik motMoskva för ockupationen avAfghanistan. Inrikespolitiskt har Indien gått in i 1980-talet med växande politisk och social oro. Blodiga oroligheter riktade mot invandrare har förekommit i delstatenAssam i nordöst, bönder har demonstrerat för bättre villkor i flera delstater, studentoroligheter har skakat bland annatGujarat. Många demonstranter har dödats i sammandrabbningar med polis.
Indien kan indelas i tre större geografiska regioner;Himalayas högfjällsmassiv, detnordindiska slättlandet och högplatånDeccan i söder.Indiska halvön överensstämmergeologiskt i stort sett med dentektoniska platta som finns i detta område iSydasien. Denna tektoniska platta ingick i den förhistoriska kontinentenGondwana, som delades upp för 125 miljoner år sedan. Deccans berggrund består främst avprekambriska kristallina bergarter, medan slättlandet kring Ganges och dess flodsediment under sig har på tertiära sand- och lerlager. Den bördigaste jordbruksmarken finns i vittringsjorden på Deccan.[källa behövs]
Med undantag för bergsområdena längst i norr har i stort sett hela Indien etttropisktmonsunklimat. Från december till och med februari råder nordostmonsunen med mildare väder. Från mars till juni är vädret varmt och torrt. Från juni till september råder sydvästmonsunen, vilket innebär rikligt med regn. Slutligen råder det från september till december en period där nederbörden gradvis minskas.[källa behövs]
Indien var officiellt ettkejsardöme under den brittiske monarken fram till 1947. "Kejsaren" var representerad på plats av en vicekung, "Viceroy". Vid självständigheten valde Indien att stanna i det brittiskasamväldet, men införderepublik, något som trädde i kraft i praktiken 1950.
Indiens grundlag, den längsta och mest uttömmandegrundlagen för något självständigt land i världen, trädde i kraft 26 januari 1950.[36] Grundlagenspreambel slår fast att landet är en självständig,socialistisk,sekulär ochdemokratiskrepublik,[37] där de grundläggandefri- och rättigheterna garanteras. Centralmakten i Indien är starkare än i de flesta västliga förbundsstater, men delstaterna förstärkte kontinuerligt sin ställning under årtiondena efter 1947.Centralregeringen kan via beslut av presidenten ta över styret i en delstat. Indiens statsskick beskrevs traditionellt som 'kvasifederalt' med en stark centralmakt och svagare delstater,[38] men det har blivit mer och mer federalt sedan slutet av 1990-talet som en följd av politiska, ekonomiska och sociala förändringar.[39]
Statschef ärIndiens president[40] som väljs indirekt av ettelektorskollegium[41] för en femårsperiod.[42][43] Presidenten har ceremoniella uppgifter snarare än rena maktfunktioner.Indiens premiärminister ärregeringschef och utövar i realiteten den exekutiva makten.[40] Premiärministern tillsätts av presidenten,[44] och har enligt praxis stöd av detparti eller den allians som innehar majoriteten av platserna i parlamentets underhus.[40] Den verkställande grenen består av presidenten,vicepresidenten, ochregeringen (medkabinettet som verkställande utskott) som leds av premiärministern. Varje minister med portfölj måste vara ledamot av något av parlamentets kamrar. Indien tillämparparlamentarism, det vill säga att den verkställande makten är underordnad den lagstiftande och premiärministern och regeringen är direkt ansvarig inför parlamentets underhus.[45]
Denfederalalagstiftande församlingen är ettbikameraltparlament, medöverhusetRajya Sabha som organ för delstaterna ochunderhusetLok Sabha som organ direkt för folket.[46] Rajya Sabha, ett permanent organ, har 245 ledamöter som väljs för sex år[47] och förnyas med 1/3 vartannat år. De flesta väljs indirekt av delstaternas och unionsterritoriernas lagstiftande församlingar i proportion till deras folkmängd.[47] 543 av Lok Sabhas 545 ledamöter är direkt folkvalda som representanter för enskildavalkretsar för femåriga mandatperioder.[47] De andra två ledamöterna nomineras av presidenten från denangloindiska folkgruppen om presidenten anser att den inte är nöjaktigt representerad.[47]
North Block i New Delhi hyser viktiga regeringsdepartement.
På den federala nivån är Indien den folkrikaste demokratin i världen.[49][50] Under de flesta åren sedan självständigheten har den federala regeringen letts avKongresspartiet,Mahatma Gandhis ochJawaharlal Nehrus parti, först med Nehru och sedan med hans dotterIndira Gandhi och slutligen Nehrus dottersonRajiv Gandhi som premiärminister. Enda undantagen inträffade under två korta perioder under 1970-talet och 1980-talet. Politiken i delstaterna har dominerats av flera nationella partier, däribland Kongresspartiet,Bharatiya Janata Party (BJP),Communist Party of India (Marxist) (CPI(M)) och olika regionala partier.
Från 1950 till 1990 hade Kongresspartiet, med undantag av två korta perioder, majoritet i parlamentet. Premiärminister Nehru styrde Indien till sin död 1964. År 1966 var tiden mogen för Nehrus dotterIndira Gandhi att ta över. Hon satt som premiärminister 1966–1977. Kongresspartiet var borta från makten mellan 1977 och 1980, dåJanata Party, en valallians av fem partier ledd avMorarji Desai, vann valet på grund av folkligt missnöje med detundantagstillstånd som utlysts av dåvarande premiärministern Indira Gandhi 1975, i en period av svåra politiska och ekonomiska problem. I ett försök att få folkligt stöd för åtgärden kallade regeringen Gandhi till nyval 1977, men förlorade.
År 1989 vann en koalition ledd avJanata Dal i allians med koalitionenLeft Front valet men lyckades bara behålla makten i två år.[51]
Sedan Indira Gandhimördats tog hennes son Rajiv över som partiledare i Kongresspartiet. Rajiv Gandhi mördades under valkampanjen inför valet 1991. Då valet 1991 inte gav majoritet åt något parti bildade Kongresspartiet enminoritetsregering under premiärministerP.V. Narasimha Rao och lyckades sitta kvar under hela femårsperioden.[52] Regeringen inledde en liberaliseringsprocess som öppnade landetsekonomi för internationell handel och utländska investeringar. Under denna tid förändrades också den politiska partistrukturen i Indien. Tidigare hade väljarna i allmänhet valt parti efterkast,religion elleretnicitet, men nu ökade istället stödet för en mängd regionala partier.
HindunationalistiskaBharatiya Janata Party (BJP) lyckades för första gången vid valen i maj 1996 bli största parti i Lok Sabha.
Åren 1996–1998 var en period av instabilitet i den federala regeringen då flera kortlivade allianser regerade. BJP bildade kortvarigt en regering 1996, som följdes avUnited Front-koalitionen som uteslöt både BJP och Kongresspartiet. År 1998 bildade BJPNational Democratic Alliance (NDA) med flera andra partier och blev den första regeringen utan Kongresspartiet som satt en hel mandatperiod ut.[53] Premiärminister varAtal Behari Vajpayee. I valet 2004 fick Kongresspartiet det största antalet platser i Lok Sabha och bildade regeringen med en koalition kalladUnited Progressive Alliance (UPA), med stöd av olika vänsterinriktade partier och ledamöter som var motståndare till BJP.[54]
På delstatsnivå styr olika politiska partier, en del nationella medan andra är aktiva i en eller några få delstater. Exempelvis styrs landets största delstatUttar Pradesh med järnhand av en kvinna, Mayawati, som leder Bahujan Samaj Partiet. Ett annat exempel ärVästbengalen som länge styrts av en regering ledd av ett av Indiens kommunistpartier.
I maj 2019 fick premiärministerNarendra Modi och hans hindunationalistiska parti BJP en historisk jordskredsseger i parlamentsvalet. BJP hade säkrat en klar egen majoritet av parlamentets platser. Modi hade varit i makten sedan valet år 2014. Både Kongresspartiet och kommunisterna förlorade i valet.[55]
Indien har ett enhetligt rättssystem med tre nivåer, som består avhögsta domstolen (Supreme Court), som leds av en chefsdomare (Chief Justice of India), tjugoenHigh Courts of India, och ett stort antal förstainstansdomstolar.[56]
Militärt är landet en regional stormakt, med enyrkesarmé på över en miljon man, en reserv på en halv miljon man, samtflotta ochflygvapen. Till detta kommer paramilitära styrkor på dryga miljonen man, polis samt ett hemvärn, också detta med en ansenlig personalstyrka; ungefär en halv miljon.[57] Krigsmaterielen är dock inte fullt modern, och består delvis av sådant som inköptes frånSovjetunionen underIndira Gandhis dagar. Även om en viss modernisering sker (Indien förfogar till exempel överstridsflygplan av typenHarrier ochSuchoj Su-30 MKI), har försvarskostnaderna minskat under senare år. Det går dock inte att säga att spänningen gentemot arvfiendenPakistan minskat nämnvärt. Båda staterna håller sig medkärnvapen.
Indien är till viss del en modern industrination (bland världens 10–15 främsta) med rika naturtillgångar. Men på samma gång är det ett fattigt utvecklingsland med enorma ekonomiska och sociala problem och stora regionala skillnader. Med sin ofantliga befolkning placerar sig Indien, trots rika naturtillgångar och högt teknologiskt kunnande, bland jordens 30–40 fattigaste stater.
Under 1980- och 1990-talen började kongresspartiet liberalisera ekonomin, uppmuntra utländska investeringar och effektivisera den överdimensionerade statliga byråkratin. Ekonomin förbättrades och efterfrågan på varor steg i den växande medelklassen (100–150 milj. människor).[58]
Huvudnäring är fortfarandejordbruket som sysselsätter 2/3 av befolkningen. Avkastningen har hållits nere av primitiva brukningsmetoder och feodala ägarförhållanden. En stor del av landsbygdsbefolkningen är jordlösadaglönare.Den gröna revolutionen, som introducerade högavkastande grödor framför allt i landets kornbod i nordväst, har kommit stora befolkningsgrupper till godo. Den totala produktionen höjdes och Indien blev på 1970- och 1980-talen självförsörjande på livsmedel.
Viktigast för ekonomin är dock den storskaligaindustrin som svarar för 1/3 av exportinkomsterna. Textil- och juteindustrin byggdes upp av britterna redan på 1850-talet. Efter självständigheten slog Indien in på en socialistiskt präglad planhushållning för att utnyttja landets naturtillgångar .Kärnkraften byggdes ut. Den tunga industrin (järn och stål, verkstads- och kemisk produktion) kompletterades efter hand med elektrisk och avancerad högteknologisk tillverkning (vapen- och rymdteknik, bl.a. kärnvapen). Trots den statliga styrningen domineras det indiska näringslivet av ett fåtal mycket stora företagsgrupper. De mest kända,Air India ochBirla, startades redan på den brittiska tiden.
Engelska och hindi är officiella språk som används som bland annat förvaltningsspråk.[64]
En indisk statlig utredning på 1980-talet kom fram till att landet hade nästan 5 000 folkgrupper som talade nästan 400 språk med över 200 dialekter som skrivs med 38 olika alfabet. Sättet att räkna är olika i olika utredningar men Indien är klart ett av världens mest heterogena länder. Befolkningen tillhör därmed en lång rad olika etniska grupper och flera av dessa har starkt avvikande kultur och tradition.
År 1981 uppgick andelen fattiga till 60 procent av befolkningen.[65] När landet blev självständigt 1991 började de ekonomiska skillnaderna mellan Indiens stater öka.[66] I början av 2000-talet levde Oomkring 75 procent av befolkningen i stort sett utanför kontantekonomin, medan en modern medelklass, med möjlighet att köpa bil, privat sjukvård, TV och dylikt, uppgick till runt 200 miljoner människor. I landets rikaste stad,Bombay, levde nästan halva befolkningen islum.[källa behövs] Andelen fattiga hade minskat till 42 procent 2005.[65]
Indien hade 2006 den största koncentrationen av människor som levde underVärldsbankens internationella fattigdomsgräns på 1,25dollar per dag.[67]Indien hade 2007 en tillväxt på cirka 15 procent.[källa behövs]Skillnaderna var dock stora i hur befolkningen påverkades av ökningen. Nettonationalprodukten per person var 2007 för de rikaste delstaterna 3,2 gånger så hög som för de fattigaste.[66]
Från självständigheten och fram till 2010 ökade landets befolkning med 250 procent, och befolkningen i städerna ökade med 500 procent. Enligt denAsiatiska Utvecklingsbanken lever över 50 procent av befolkningen i "djup fattigdom" under 2010.[68] Enligt Världsbanken hade andelen fattiga minskat till 25 procent 2011.[65]
Befolkningen i Indien upplever att korruptionen har ökat betydligt.[69] En rapport uppskattar de olagliga kapitalflödena efter självständigheten till 462 miljarder dollar.[70]
Indien är det land som har flest personer som lever i slaveri, 18 miljoner. För merparten av dessa handlar det om olagliga krav på återbetalning av lån (engelskadebt bondage).[71]
Indien har också världens största grupp av barn under 14 år i arbete, varav 12,6 miljoner uppskattas vara indragna i farliga sysselsättningar.[72][73][74]
31% av Indiens barn under fem års ålder lider avundervikt.[75] Enligt en rapport frånFN:s livsmedels- och jordbruksorganisation 2015 var 15% av Indiens befolkning undernärd.[76][77] Ett statligt program kallat ‘’Mid-Day Meal Scheme’’ avses minska de här procentsatserna.[78]
Genom historien har ett flertal vågor av inflytande från andra kulturer sköljt in över Indien, den viktigaste var de indoeuropeiskaariernas invasion av landet. Detta har påverkat norra delen av landet mer än den södra. Det i Europa mest kända inslaget i den indiska kulturen ärkastväsendet.
Många regioner i Indien har egna, något så när klart avgränsade kulturer. Under de senaste decennierna har dock gränserna dessa kulturer emellan haft en tendens att bli suddigare, och de olika kulturerna har påverkat varandra mer än tidigare. Med ökandeinternationalisering i världen, och medliberaliseringarna i den indiskaekonomin i början av 1990-talet har också västligakulturinfluenser gjort sig starkare påminda.
Båda kamrarna av Indiens parlament har sina egna nyhetsbyråer: Lok Sabha TV rapporterar om underhuset och Rajya Sabha TV om överhuset. Nyheter publicerar på engelska och hindi, och både kanaler är aktiva i YouTube.[83][84][85][86]
Filmvisningar i Indien började 1896, och de första indiska långfilmerna producerades 1913 avDadasaheb Phalke. Understumfilmstiden gjordes cirka 1 280 filmer, medThe Light of Asia (1925) som den mest kända. Den första ljudfilmen,Alam Ara, släpptes 1931, vilket stärkte den indiska filmindustrin. På 1930-talet blev Indien en av världens största filmproducenter, och hindi-filmer från Mumbai dominerade marknaden. Tre populära genrer växte fram: mytologiska filmer,stuntfilmer och sociala problemfilmer.
Bollywood, som blev populärt på 1950-talet, kännetecknades av spektakulära actionsekvenser och musiknummer. Stjärnor somAmitabh Bachchan blev internationella ikoner. Bollywoodfilmerna började även exporteras på 1950-talet till länder med stora indiskadiasporor. På grund av begränsad TV i Indien växte filmindustrin starkt, och filmexporten ökade. Samtidigt utvecklades en indisk konstfilmtradition, med regissörer somSatyajit Ray, som fick internationellt erkännande för sina socialt engagerade filmer.Film Finance Corporation grundades för att stödja denna genre.
De senaste decennierna har Bollywood och indisk film blivit mer internationella, med samproduktioner och filmer somLagaan ochDevdas som fick stor internationell framgång. Indien är världens största filmproducent, med 1 255 filmer producerade 2011, och Bollywood fortsätter att vara en global kulturell kraft.[87]
^Dutt, Sagarika (17 april 1998). ”Identities and the Indian state: An overview”. Third World Quarterly "19" (3): ss. 411–434.doi:10.1080/01436599814325. på sidan 421
^Echeverri-Gent, John (2002), ”Politics in India's Decentred Polity”, i Ayres, Alyssa; Oldenburg, Philip, Quickening the Pace of Change, India Briefing, London: M.E. Sharpe,ISBN 076560812X på sidorna 19-20;Sinha, Aseema (2004), ”The Changing Political Economy of Federalism in India”, India Review 3 (1),doi:10.1080/14736480490443085,ISSN1473-6489 på s. 25-33
^ [abc]Sharma, Ram (17 april 1950). ”Cabinet Government in India”. Parliamentary Affairs "4" (1): ss. 116–126.
^Neuborne, Burt (17 april 2003). ”The Supreme Court of India”. International Journal of Constitutional Law "1" (1): ss. 476–510.doi:10.1093/icon/1.3.476. på s. 478.
.svg)
.jpg)
_during_Exercise_Malabar_2017.jpg)
