Horst Köhler föddes i bynHeidenstein (nuvarande Skierbieszów) iGeneralguvernementet, vilket varTysklands namn på de ockuperade polska områdena. Köhler var son till bönderna Eduard och Elisabeth Köhler vilka ursprungligen kom från norraBessarabien. I deras hembyRîșcani levde 1940 runt 400 tyskättande invånare och de blev i samband med den sovjetiska ockupationen (en följd avMolotov–Ribbentrop-pakten mellanSovjetunionen och Tyskland) tillsammans med andrafolktyskar omflyttade till Tyska riket. De levde under två år i ett läger. I augusti 1942 flyttade familjen till en gård i Heidenstein där Köhler föddes 1943.
På grund avpartisanöverfall mot gårdarna i området, kom modern tillsammans med Köhler och tre syskon 1944 till ett uppsamlingsläger iWarthegau. Fadern fortsatte att arbeta på gården fram till i juli samma år, dåRöda armén kom fram till området. I samband med densovjetiska offensiven i januari 1945 flydde familjen tillsammans med miljontals andra tyskar västerut. Familjen hamnade iZöbigker, söder omLeipzig, och byggde där upp en ny tillvaro. 1953, sedan denösttyska regimen hade börjatkollektivisera jordbruken, valde de att lämna landet. ViaVästberlin tog man sig tillVästtyskland där familjen levde iflyktingläger fram till1957 då man fick en lägenhet iLudwigsburg och det är också den stad som Köhler ser som sin hemstad. Han tog studenten där 1963 och tjänstgjorde därefter imilitären där han blev löjtnant i reserven. 1965–1969 studerade Köhler viduniversitetet i Tübingen.
Köhler arbetade vidEkonomiministeriet, (Bundesministerium für Wirtschaft), 1976–1980. 1981 blev Köhler medlem i det kristdemokratiska partietCDU och började arbeta i delstatsregeringen iSchleswig-Holsteins statskansli. Från 1982 tjänstgjorde han som chefstjänsteman påFinansministeriet (Bundesministerium der Finanzen).
Den tyska presidentposten är så gott som enbart representativ, och Köhler var liksom sina företrädare restriktiv med politiska uttalanden. Dock tog han under sin tid som president vid några tillfällen ställning i dagsaktuella frågor på ett sätt som väckte politisk debatt, till exempel ett utspel om olika social- och arbetsmarknadspolitiska frågor under våren 2005. Hans avgång var en följd av ett uttalande där han försvarade Tysklands deltagande iAfghanistankriget.[2] Efter avgången efterträddes han temporärt som statschef avJens Böhrnsen (SPD), ordförande iTysklands förbundsråd, till dess attChristian Wulff (CDU) valdes till nyförbundspresident30 juni2010.
