Heinrich Böll föddes i Köln (Neustadt-Süd: Ecke Alteburger Strasse/Teutoburger Strasse). Fadern Viktor Böll var snickare och modern hette Maria (född Hermann). Heinrich var faderns åttonde barn och tredje son, Maria var faderns andra fru. I den småborgerliga familjen Böll var romersk-katolsk tro och avståndstagande från nazismen självklarheter.
Böll gick åren 1924 till 1928 i den katolska folkskolan och flyttade sedan till det statliga humanistiska Kaiser-Wilhelm-Gymnasium. Efter studentexamen 1937 började han som bokhandlarlärling hos Math. Lempertz iBonn, men slutade redan efter elva månader. Under denna tid gör han också sina första försök som författare. År 1938 inkallas Heinrich Böll under ett år iReichsarbeitsdienst. Sommaren 1939 påbörjade han studier igermanistik ochklassisk filologi (och skrev sin första romanAm Rande der Kirche), men blev redan på sensommaren inkallad till militärtjänst. Böll var soldat tills han råkade i amerikansk krigsfångenskap i april 1945. Han frigavs i september samma år.
Under en frontpermission 1942 gifte sig Böll med Annemarie Cech som han varit bekant med sedan länge. Deras förste son Christoph dog redan under sitt första levnadsår 1945. Sönerna Raimund, René och Vincent föddes 1947, 1948 och 1950.
Underkriget bad han upprepade gånger i brev från fronten sina föräldrar att skickaPervitinamfetamin, som i början av kriget delades ut i stora kvantiteter till soldaterna.[2] Också efter kriget lär han tidvis ha varit amfetaminberoende.[3]
Under kriget skrev Böll mestadels brev. Efter krigsslutet började han emellertid åter att skriva skönlitterära texter. Dessemellan försörjde han sig på tillfällighetsarbeten. Han skrev åter in sig vid universitetet, fast mest för att på så sätt få tillgång till ransoneringskuponger för livsmedel. Under denna tid var det framför allt frun, som genom sitt arbete som lärare, stod för familjens regelbundna inkomst. Bölls första efterkrigsromanKreuz ohne Liebe utkom i juli 1946 som bidrag i en tävling. Hans första noveller publicerades 1947 i tidskrifter. Deras centrala teman är kriget och missförhållanden i det tyska efterkrigssamhället. Några av de bästa novellerna utkom 1950 i samlingenWanderer, kommst du nach Spa..., som gav Böll ett namn som novellist. Ytterligare noveller från de första fredsåren publicerades 1983, delvis i bearbetad form, i samlingenDie Verwundung.
Viktiga källor rörande denna tid är den (för båda postumt) utgivna brevväxlingen med Bölls nära vän, skriftställaren och filmmanusförfattaren(Suleyken)Ernst-Adolf Kunz (alias Philipp Wiebe), som han lärde känna i krigsfångenskapen i Frankrike. (Die Hoffnung ist wie ein wildes Tier; 1994)
Bölls första stora framgång var hans debut hosGruppe 47 i maj 1951. Han hade visserligen publicerat några verk, men de hade inte givit särskilt stor resonans hos publiken. På förslag avAlfred Andersch bjöds Böll in till Gruppe 47:s möte iBad Dürkheim. Böll läste satirenDie schwarze Schafe och vann i Bad Dürkheim - om än knappt överMilo Dor - vid sitt första framträdandeGruppe 47:s litteraturpris, fick en prissumma på 1 000 DM och som en direkt följd därav även ett förlagskontrakt medKiepenhauer & Witsch.[4] De följande åren blev Bölls mest produktiva. Nu utkom bl.a.Wo warst du, Adam? (1951, sv.Var var du Adam, 1972),Und sagte kein einziges Wort (1953, sv.Lidande Eros, 1954),Haus ohne Hüter (1954, sv.Hus utan väktare, 1956),Irisches Tagebuch (1957, sv.Irländsk dagbok, 1972),Doktor Murkes gesammeltes Schweigen und andere Satiren (1958, sv.Doktor Murkes samlade tystnad, 1960),Billard um halbzehn (1959, sv.Biljard klockan halv tio, 1961),Ansichten eines Clowns (1963, sv.En clowns åsikter, 1964) undEnde einer Dienstfahrt (1966, sv.Slutet på en tjänsteresa, sv. 1968).
En offentlig och engagerad person (från slutet av 1960-talet)
UnderAdenauer-eran var Böll en uttalad motståndare till den konservativt-katolske kanslern och han levde upp till sin vänsterprofil även därefter: 1970 utsågs han till president för tyskaPEN-klubben och strax därefter 1971 till internationell president. Den posten innehade han till 1974.
År 1972, det år då han tilldeladesNobelpriset och ett år efter utgivningen avGruppenbild mit Dame, skapade han inrikespolitisk skandal. Han pläderade i en essä med titelnVill Ulrike ha nåd eller fri lejd? i derSpiegel för ett mänskligare bemötande av terroristerna iRöda armé-fraktionen (RAF) och han berörde specielltUlrike Meinhofs person och utveckling. I detta sammanhang angrep han också skarptSpringerpressens journalistik. I konservativa kretsar betraktades han därefter som en "andlig sympatisör" till terrorismen och fick lida för det. FörbundsdagsledamotenFriedrich Vogel (CDU) talade vid den tiden om "Böllar och Brücknar" (Peter Brückner) som terrorns intellektuella medbrottslingar.[5] Då myndigheterna inte höll det för uteslutet att Böll skulle kunna gömma undan efterspanade RAF-medlemmar, så genomförde man den 1 juni 1972 en husundersökning hemma hos Böll i Langenbroich. Han besvärade sig fem dagar senare skriftligen hos inrikesministerHans-Dietrich Genscher. De exakta omständigheter kring aktionen, och särskilt antalet deltagande tjänstemän, är omstridda. Medan Böll hävdade att upp till tjugo poliser deltagit, menade insatsledaren Helmut Conrads att bara han själv och en kollega från kriminalpolisen varit hemma hos Böll.[6]Robert Spaemann, som den dagen befann sig i Bölls hus, intygade att han hade sett ett flertal tungt beväpnade poliser.
År 1974 utkom i Tyskland Bölls förmodligen mest kända verk,Katarina Blums förlorade heder, som var ett bidrag till 1970-talets debatt om samhällsvåld och som särskilt skarpt kritiserade Springerpressen. Boken översattes till över trettio språk, filmades avVolker Schlöndorff och har fram till 2007 sålts i 6 miljoner exemplar enbart i Tyskland.
De följande åren ägnade sig Böll allt mer åt politiska problem i hemlandet, liksom i länder somPolen ochSovjetunionen, som han kritiserade hårt.[7] De sovjetiskadissidenternaAleksandr Solzjenitsyn ochLev Kopelev var gäster hemma hos Böll. Han engagerade sig vid den här tiden också i latinamerikanska problem och försökte medla i olika konflikter. Samtidigt insjuknade Böll då han befann sig i Ecuador och han måste opereras både där och senare i Västtyskland. I slutet av 1970-talet stödde hanRupert Neudeck i dennes engagemang för de vietnamesiskabåtflyktingarna.
Han kritiserade skarpt den katolska kyrkan och utträdde demonstrativt 1976 utan att för den skull ha tappat sin tro. Böll stöddefredsrörelsens kamp motNato:s rustningsbeslut den 12 december 1979 och deltog 1983 i en blockad av raketbasenMutlangen.
Bölls skrev och gav ut sitt sista verkKvinnor i flodlandskap, en roman som utspelas i Bonn, år 1985. Idag är denna roman, liksomDas Treibhaus avWolfgang Koeppen, ett litterärt minnesmärke över den tyska förbundshuvudstaden åren 1949 till 1989, fast ett på intet sätt smickrande sådant.
I början av juli 1985 skrevs Böll in på ett sjukhus i Köln för att undergå ytterligare en operation. Därefter återvände han hem tillLangenbroich och dog morgonen därpå, den 16 juli. Tre dagar senare begravdes han iMerten nordväst om Köln av en familjen närstående präst enligt katolsk ritual. Det utspridda ryktet att Böll före sin död skulle ha återinträtt i kyrkan stämmer inte. Många kollegor och politiker var närvarande vid begravningen, däribland ävenförbundspresidentenRichard von Weizsäcker.
Bölls första romanÄngelns tystnad, som utspelar sig efter andra världskriget, utgavs postumt 1992 av litteraturvetaren Werner Bellmann, som också har skrivit ett belysande efterord. Romanen skrevs 1949 och refuserades av förlagetFriedrich Middelhauve 1951. Den kunde dock offentliggöras kapitelvis och kapitlen fick utgöra noveller. Ett antal dittills helt opublicerade berättelser utkom 1995 med titelnDer blasse Hund och med ett efterord av Heinrich Vormweg. Samlingen innehåller också en text från förkrigstiden. Bölls första roman från efterkrigstidenKreutz ohne Liebe publicerades 2002 inom ramen för de samlade verkenKölner Ausgabe. Roman utspelar sig under nazitiden, såväl före som under kriget. IKölner Ausgabe utkom 2004 också förkrigsromanenAm Rande der Kirche, som föregriper Bölls senare rasande angrepp på den katolska kyrkan som institution och på den borgerliga katolicismen, som manifesteras i romanernaÄngelns tystnad ochEn clowns åsikter.
Ett flertal institutioner bär Bölls namn: PartietDie Grünen närståendeHeinrich-Böll-Stiftung ochHeinrich-Böll-Archiv, en dokumentations- och informationscentral rörande Bölls liv och verk. Bölls semesterhus påAchill Island och hans hus i Langenbroich utgörThe Böll Cottage ochHeinrich Böll Haus där stipendiater får lov att vistas. Ett flertal skolor har också uppkallats efter författaren. StadenKöln ger sedan 1985 ut ettHeinrich Böllpriset för prestationer inom tyskspråkig litteratur.
Ros och dynamit : [essayer i urval] (UrErzählungen, Hörspiele, Aufsätze ; Aufsätze, Kritiken, Reden ; Neue politische und literarische Schriften) (översättning Eva Liljegren ochGöran Löfdahl) (Aldus, 1974)
.jpg)
