Harry Belafonte, född somHarold George Bellanfanti, Jr.[10] den1 mars1927 iHarlem iNew York, död25 april2023 iNew York,[11] var enamerikansksångare,skådespelare och aktivist förmänskliga ochmedborgerliga rättigheter. BelafontesLPCalypso (1956) var den första i världen som sålde i över en miljon exemplar, och den skapade ett mycket stort intresse för och efterfrågan på traditionell jamaicansk folkmusik. Albumet innehöll bland annat låten "Banana Boat Song" med det karakteristiska utropet "Day-O", som blev världskänt.
Belafonte var son tilljamaicanskfödda Melvine (flicknamn Love), ochmartiniquiskfödde Harold George Bellanfanti, Sr., som var kock i den engelska flottan.[12][13] Som åttaåring 1935 flyttade Belafonte till Jamaica för att bo hos sin mormor i byn Aboukir påJamaica. Han återvände till New York 1939 och gick uthigh school där. Under hösten 1940 tog han teaterlektioner. Han fick även roller vidAmerican Negro Theatre. Efter japanernas angrepp påPearl Harbor sökte han sig till flottan, där han tjänstgjorde under de år som USA deltog i andra världskriget.
I slutet av 1940-talet gick han i teaterskolanThe New School samtidigt somMarlon Brando,Tony Curtis,Walter Matthau,Beatrice Arthur ochSidney Poitier var elever. Han fick även roller vid American Negro Theatre. och fick därefter jobb vid flera och allt fler betydelsefulla teatrar. För sin insats i Broadway-revynAlmanac fick han enTony, vilket kan sägas vara teaterns motsvarighet till filmensOscar.
Belafonte hade alltid sjungit som barn, ett arv från modern och mormodern, och han har haft sångroller i många av de pjäser och musikaler han har medverkat i. Han har haft stor framgång med sina skivinspelningar vilket resulterade i att han år2000 tilldeladesGrammy Lifetime Achievement Award för sina framgångar inom grammofonindustrins område.
Belafonte har också avUnicef utsetts att vara en av organisationens goodwill-ambassadörer.
Harry Belafonte har döttrarna Adrienne ochShari Belafonte från sitt första äktenskap med Marguerite Byrd (1948-1957) och i sitt andra äktenskap medJulie Robinson (1928-2024) sonen David och dottern Gina.
Harry Belafonte medverkade i flera filmer. Hans första stora filmroll var iBright Road (1953), därDorothy Dandridge hade huvudrollen. Detta par spelade därefter iOtto Premingers succémusikalCarmen Jones (1954). Ironiskt nog sjunger inte Belafonte själv i filmen, utan han fick mima till rösten av operasångarenLeVern Hutcherson. Belafontes egen "svarta" sångröst ansågs alltså olämplig för rollen i musikalenCarmen Jones. Med hjälp av sin stjärnstatus fick emellertid Belafonte fler huvudroller som sedan kom att betraktas som kontroversiella. I filmenIsland in the Sun (1957) antyddes att Belafontes färgade rollfigur skulle ha ett förhållande medJoan Fontaines vita rollfigur – vilket var fullständigt otänkbart i dåtidens USA. År 1959 producerade han filmenOdds Against Tomorrow', där han spelade en bankrånare som samarbetar med en rasist som uttryckte åsikter som de liberala i dåtidens USA ibland tänkte men aldrig yttrade högt. Belafonte erbjöds rollen som Porgy iOtto Premingers filmPorgy and Bess, men vägrade då han ansåg att svarta speglades somstereotyper på ett rasistiskt sätt i denna berättelse. Missnöjd med utbudet av lämpliga roller för honom, övergav han filmvärlden till förmån för musikkarriären under 1960-talet.
Belafonte har flera gånger uttalat sig och framträtt i olika politiska sammanhang till stöd för medborgerliga rättigheter och social rättvisa. Han har kallat den amerikanske sångaren, skådespelaren och aktivistenPaul Robeson för en av sina stora inspirationskällor.[14] Belafontes tidiga sociala och politiska engagemang ledde till att han anklagades för att varakommunist ochsvartlistades underMcCarthyismens tid i USA.[15]
