Gårdfarihandlare sysslade medGårdfarihandel, försäljning, ursprungligen av egnahemslöjdsalster, under färder i främmande bygder. Denna form av handel, som förekom iSverige redan undermedeltiden, började som en binäring tilljordbruket men blev i vissa fall med tiden en betydelsefull näringsgren.
De mest kända gårdfarihandlarna varknallarna frånSjuhäradsbygden iVästergötland, men även från övreDalarna spreds hemslöjdsalster över stora områden. Kring mitten av 1800-talet fanns det 5 000–7 000 gårdfarihandlare i Sverige.[1]Nasare är en äldre benämning för gårdfarihandlare som sedan även kom att användas nedsättande omdörrförsäljare.
Under bland annat 1800-talet var det vanligt attjudar verkade som gårdfarihandlare. En annan folkgrupp som ibland livnärde sig som gårdfarihandlare varresandefolket.[2]
Gråe är benämning på gårdfarihandlare frånÄlvdalen i Dalarna som under vandringar iNorrland sålde hemslöjdsalster eller fabrikstillverkade produkter. Dessa handlare hade ett eget språk, gråspråket, som var obegripligt för utomstående.
Fram till 1846 var reguljär mellanhandshandel i stort sett förbjuden på landsbygden.