Förhistorisk grottkonst från Pech Merle iFrankrike.
Förhistorisk tid ellerforntid (begreppen används ofta synonymt[1]) kallas dentid där de skriftligakällorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallasförhistoria. Förhistorisk tid kan endast utforskas med arkeologiska metoder.[1] Förhistoriens sista del, där de skriftliga källor som finns är av så dålig kvalitet att de mest är att beteckna som senare tiders sagor, kallasprotohistorisk tid.
Förhistorien omfattar tiden från attmänniskan börjar lämna arkeologiska spår av verktyg fram tillhistorisk tid, och brukar i Gamla världen delas in enligttreperiodsystemet istenåldern,bronsåldern ochjärnåldern. Tidpunkten för när den historiska tiden anses ta vid varierar mellan olika områden och kulturer, på grund av skillnader i utveckling avskrivkonst ochhistorieskrivande. Förhistorien är tiden innanantiken i de delar av världen som hade en sådan epok. Vad gällerMesopotamien,Egypten ochPersien anses därmed att förhistorien slutade omkring 3000 före Kristus. I Kina upphör förhistorisk tid cirka 1500 f.Kr. och i Grekland cirka 750 år f.Kr.[2][3]Civilisation växte fram i dessa områden tiden innan antiken, i slutet av den förhistoriska tiden. Förhistorisk tid upphör medkolonisation iNya världen, exempelvis år 1788 iAustralien och kring år 1900 iNya Guinea.
Inom skandinavisk historieskrivning sträcker sig forntiden från människornas invandring till kristendomens införande på 1000-talet,[1] eftersomrunstenar i allmänhet är otillräckliga som historiska källor. Gränsen är emellertid flytande då det finns utländska historiska källor som belyser järnåldern i Skandinavien, och då det dröjde ytterligare några hundra år innan stora delar av Norrland beskrivs i skriftliga källor,[3] och till 1400-talet innanNorra Norrland började koloniseras av nordisktalande. Vid forntidens slut inträder den skandinaviskamedeltiden, och därmed historisk tid.
Det finnskällkritiska eller metodologiska problem med alla dessa källor (liksom det gör med historiska källor) men mycket går dock att lära sig om den förhistoriska tiden ändå. Dessutom är det möjligt att dra slutsatser om historiska samhällen genom den kunskap som finns inom samtidasamhällsvetenskaplig teori.
Arkeologer arbetar i första hand med materiella lämningar (fornlämningar) och kompletterar med skriftligt material om det finns. Detta till skillnad från historiker som i första hand arbetar genom skriftliga källor. Dock har det på senare tid även uppkommit en arkeologi som sysslar med historisk tid. Skriftliga källor kan dels innehålla fragment som direkt handlar om det område man är intresserad av, dels ge ett förklarande allmänt historiskt sammanhang.
Den förhistoriska tiden delas in i tre perioder,stenåldern,bronsåldern ochjärnåldern. Denna uppdelning kallas förtreperiodsystemet och uppfanns av den danske arkeologenChristian Jürgensen Thomsen på 1820-talet. Periodindelningen tar sin utgångspunkt i vilket material redskapen tillverkades i under de respektive perioderna. De tre perioderna delas i sin tur in i underperioder.
Thomsens treperiodssystem är främst giltigt förden gamla världen, i Syd-, Mellan- och Nordamerika används andra indelningar, liksom i Australien. Här talar man till exempel omArkaisk tid och klassisk tid.
De bägge perioderna paleolitikum och mesolitikum kallas i bland, med ett samlingsnamn, för "jägarstenåldern". Under denna tid levde människan av jakt och insamling av ätliga växter. I och med neolitikum inleddes "bondestenåldern", den började för ca 10 000 år sedan imellanöstern och nådde Skandinavien för ca 6000 år sedan.
Paleolitikum betydergamla stenåldern och var stenålderns äldsta period. DelperiodenTidigpaleolitikum är äldre än de äldsta moderna människorna,Homo sapiens, och börjar medHomo habilis och den första användningen av stenverktyg för omkring 2,5 miljoner år sedan. Tidiga Homo sapiens uppkom för omkring 200 000 år sedan, och därefter börjarMellanpaleolitikum.
Någon gång under Mellanpaleolitikum utvecklade människanspråket,musiken och tidigkonst liksom det ritualiserade begravandet av döda. Människor spred sig från östraAfrika tillMellanöstern för omkring 80 000 år sedan, och vidare till södraAsien ochAustralasien för 50-60 tusen år sedan. Mot norr spred de sig tillEuropa för omkring 40 000 år sedan, och från Asien tillAmerika för cirka 15 000 år sedan. DelperiodenSenpaleolitikum anses börja för ungefär 40 000 år sedan tillsammans med uppkomsten av högkultur. Expansionen tillNordamerika ochOceanien ägde rum under den senaste istidens glaciala maximum när dagens tempererade regioner var mycket ogästvänliga. Vid slutet av istiden för omkring 12 000 år sedan hade i stort sett alla isfria delar av jorden koloniserats.
Mesolitikum är den tidsperiod i människansförhistoria som ligger mellanstenålderns perioderpaleolitikum ochneolitikum. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norraEuropa. På andra platser går utvecklingen direkt från paleolitium till neolitikum, eller så talar man omepipaleolitikum.
Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senasteistidens slut leder till att den paleolitiskamegafaunan försvinner och de senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av småvilt och fiske. De nya livsförhållandena leder till nya teknologiska innovationer ochmikroliterna gör sitt insteg i redskapsinventariet, dessa fästs i ben- eller hornskaft. Fiskeutrustning (exempelvis flöten),stenyxor och även träföremål somkanoter ochpilbågar har påträffats från perioden.
Neolitikum, bondestenåldern eller yngre stenåldern är den period i människans historia som följer påmesolitikum eller i andra indelningar,paleolitikum. Under den yngre stenåldern infördesjordbruk ochboskapsskötsel.Människan blev också bofast. Befolkningen ökade och nya redskap utvecklades.Stonehenge uppfördes under denna tid.
Bronsåldern börjar även den i mellanöstern medUrukkulturen för ca 5000 år sedan. Bronsåldern börjar när man lär sig att smältakoppar ochtenn och blanda dessa tillbrons. På en del platser räknar man med enkopparstenålder mellan sten- och bronsåldern.
I östraAfrika har forskare hittat bitar av skelett från människoliknande varelser som levde för ungefär 3 miljoner år sedan.Lucy är till exempel ett skelett från denna tid.
De människor som skapade de äldsta gravarna som hittats, brukar kallasneandertalare, för att de första skelettet hittades iNeandertal iTyskland, mitten av 1800-talet.
För ca 10 000 år sedan började människan odla och användajordbruk. Därmed inträderneolitikum.
Den förhistoriska tiden slutar i och med attskrivkonsten införs i ett område. Det första kända skriftspråket kallaskilskrift och börjar användas ca 3400före Kristus.
