Allt färre européer är under 2000-talet troende kristna,[16] och majoriteten av yngre människor beräknas under 2000-talet sakna religiös tillhörighet.[17] Europas politik präglas i dag av samarbetet inomEuropeiska unionen (EU), som växte fram ur tidigare europeiska samarbeten och i dag består av 27 medlemsstater (varav 26 ligger geografiskt i Europa, medanCypern ligger geografiskt iAsien).Östeuropa präglas geografiskt, ekonomiskt och politiskt av ett stortRyssland, vilket under större delen av 1900-talet fungerade som den centrala delen iSovjetunionen.[18]
Etymologin till namnet Europa har olika förklaringar. En uppfattning är att ursprunget härrör från dengrekiska mytologin därEuropa (grekiska: Ευρώπη) var enfenicisk prinsessa, känd för sin skönhet, som tillfångatogs avZeus i tjurform. Hon togs till önKreta, där hon blev mor tillMinos. FörHomeros var Europa Kretas mytologiska drottning. Senare blev Europa ett begrepp för Greklands fastland, och runt 500 f.Kr. hade betydelsen sträckts till att inkludera även länderna norr om Grekland.
Den grekiska termenEuropa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops). Bred har varit epitet för jorden självt i urindoeuropeiska religioner. Andra hävdar dock att ordet fått en överförd betydelse i grekiskan, och ursprungligen kommer från ettsemitiskt ord, det vill säga detakkadiska ordeterebu, som betyder "solnedgång".[19] Som betraktat frånMellanöstern går solen ned över Europa.Asien tros också komma från ett akkadiskt ord,asu, som betyder "soluppgång", då solen går upp i öst, ifrån det perspektivet i Asien.[20]
Före1300-talet nämns namnet Europa sällan i skriftliga källor. EfterKonstantinopels fall1453 började namnet användas av kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap.[21] Då turkiska muslimer tagit över den östliga delen av kristendomens område och Konstantinopel uppgått i det muslimskaosmanska riket, framhölls Europa som den förenade, civiliserade och utvecklade delen av världen, i motsats till det muslimska, barbariska Asien.
Begreppet Europa användes till en början främst av en elit som furstar och kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för en kristen och kulturell gemenskap. Efterhand fylldes föreställningen med mer innehåll och användes i vidare sammanhang och speciellt under renässansen och reformationen användes Europa som ett slagord.[22]
Världsdelen Europa utgör ungefär en femtedel av kontinentenEurasien. Europas yta är cirka 10,6 miljoner kvadratkilometer – 2 procent av jordytan eller 7 procent av landytan. Europas östra gräns definieras vanligtvis vidUralbergen i Ryssland, dock använde bland andra den grekiska geografenStrabon och tidigajudiska källor flodenDon som gräns. Den sydöstra gränsen med Asien är inte universellt överenskommen; vanligt är dock att denna utgörs av Uralfloden (stundom räknas dockEmbafloden som gräns). Gränsen fortsätter medKaspiska havet, varpå den vanligen anses följaStora Kaukasus vattendelare (medKuma-Manytj-sänkan,Lilla Kaukasus, eller flodernaKura ochRioni som alternativ). Vidare sträcker sig delningen motSvarta havet;Bosporen,Marmarasjön,Dardanellerna ochEgeiska havet utgör gränsen mot Asien.Medelhavet i syd separerar Europa frånAfrika. Västgränsen ärAtlanten därIsland ellerAzorerna utgör västlig utpost.[23] Norrut begränsarNorra ishavet.
I praktiken dras gränsen till Europa ofta med större hänsyn till politik, ekonomi och kultur än till de traditionella, hävdvunna geografiska gränserna. Detta har lett till att det finns flera "olika" Europa, som inte alltid är identiska till storleken, och som inkluderar eller exkluderar olika länder baserat på vilken definition av Europa som används. Men vanligen brukar de stater vars huvudstad ligger inom Europas hävdvunna geografiska gränser räknas till Europa.[1][2][3][4][5][7][8][9] Eftersom alla språk inte skiljer mellan begreppen världsdel och kontinent kan Europa på andra språk omväxlande klassas som kontinent, somsubkontinent ellerhalvö.
Europa har en lång kust med många halvöar. Den stora halvönSkandinavien i norr skiljs från det huvudsakliga europeiska landområdet avÖstersjön. I den södra delen av Europa sträcker sig de mindre halvöarnaIberiska halvön,Italien ochBalkanhalvön ut iMedelhavet, som bildar gräns motAfrika. Längre österut blir Europas landmassa bredare tills gränsen mot Asien nås vid Uralbergen.
De södra delarna av Europa är bergigare. Längre norrut, norr om de högabergskedjornaAlperna,Pyrenéerna ochKarpaterna, sänker sig landytan genom kulliga områden ned till stora låga slätter, som är mycket vidsträckta i öster. Detta utsträckta låglandsområde kallasStora europeiska slätten, och vid dess hjärta ligger den nordtyska slätten. En båge av högländer finns också längs den nordvästra kusten, med början i västraBrittiska öarna och fortsättning längs den bergiga och flikiganorska kusten.
Denna beskrivning är förenklad. Underområden som Iberiska halvön och Italien har egna sammansatta former, liksom Europas huvudsakliga landmassa, där det finns mångaplatåer, floddalar och sänkor.Island och Brittiska öarna är särskilda områden. Det förra är en egen landmassa i norra Atlanten som räknas som en del av Europa, medan de senare är höglandsområden som en gång var förenade med fastlandet tills de åtskildes av stigande vattennivåer.
Den europeiska kustlinjen är starkt veckad och exceptionellt lång i förhållande Europas yta. Detta delar upp Europas västra delar i ett stort antal öar, halvöar och näs. Därutöver avdelar bergskedjor och högplatåer landmassorna i återkommande mellanliggande lägre plan av relativt jämnt fördelad storlek. Denna ovanliga geografi har haft stor betydelse för regionens historiska utveckling. Till följd av den veckade kusten har få länder i Europa saknat tillgång till haven. De mellanliggande vattnen och bergskedjorna har skapat naturliga gränser som gynnat statsformering och nationsbyggande men motverkat imperier.
Den varma havsströmmenGolfströmmen gör Europas klimat betydligt mildare än andra områden på samma breddgrader på det norra och södra halvklotet.
Europa har ett flertal olikaklimat, frånmedelhavsklimat i söder tillarktiskt klimat i det nordligasteNorden ochRyssland. I västra Europas kusttrakter är klimatet mycketmaritimt, med milda vintrar, mycket nederbörd och milda somrar, det vill säga inte så stora temperaturskillnader mellan vinter och sommar. Inlandet, framförallt iÖsteuropa, har dock ett utpräglat kontinentalt klimat med kalla, snörika vintrar och korta, varma somrar (inlandsklimat). Det arktiska klimatet medför mycket kalla, snörika vintrar och korta, kyliga somrar. Det subtropiska klimatet medför milda, regnrika vintrar och långa, heta somrar. Europas tempererade klimat är, trots den långa kuststräckan, utsatt för jämförelsevis lägre nivåer av katastrofala väderhändelser somorkaner och andra starkt destruktiva vädersystem.
Europa som helhet, särskilt den nordvästra delen, har ovanligt hög årsmedeltemperatur i förhållande till sitt nordliga läge. Det huvudsakliga skälet till detta är den atlantiskaGolfströmmen som för med sig varmare vatten från sydligare breddgrader.
Eftersom de har levt sida vid sida med jordbrukskulturer i tusentals år har Europas djur och växter blivit starkt påverkade av människans närvaro och verksamhet. Med undantag för Europas nordligaste delar och delar avÖsteuropa finns det få större områden av orörd vildmark, förutom i olika naturparker.
Topografisk karta över Europa.Avskogning i Europa.
Den huvudsakliga växtligheten i Europa ärskog, som har mycket goda förutsättningar för att växa. I norr värms världsdelen avGolfströmmen ochNordatlantiska strömmen. Sydeuropa har medelhavsklimat. Det förekommer ofta torka på sommaren i detta område. Bergskedjorna påverkar också förhållandena. Några av dessa (Alperna, Pyrenéerna) är riktade i öst-västlig riktning och tillåter vinden att bära med stora vattenmassor från havet till inlandet. Andra har nord-sydlig riktning (Skanderna,Dinariska alperna,Karpaterna,Apenninerna) och eftersom regnet främst faller på bergssidor som är riktade mot havet växer skogar bra på den sidan, medan förutsättningarna är mycket sämre på den andra. Få områden av Europas huvudsakliga landmassa har undgått avbetning avboskap vid någon tidpunkt genom årtusendena, och avverkningen av de skogsområden som fanns före jordbrukssamhället orsakade oberäknelig förstörelse av de ursprungligaekosystemen.
Åttio till nittio procent av Europa var en gång täckt av skog. Skogen sträckte sig från Medelhavet till Norra ishavet. Fastän över hälften av Europas ursprungliga skogar försvann under århundraden av bebyggelse har Europa fortfarande över en fjärdedel av världens skogar –granskogar i Skandinavien, vidsträcktatallskogar i Ryssland,kastanjeregnskog iKaukasien ochkorkekskogar i Medelhavsområdet. På senare tid har avverkningen hejdats och många träd har planterats. Ofta har dockbarrträd föredragits framför ursprungligalövträd, eftersom de växer snabbare. Planteringar ochmonokulturer täcker nya stora landområden och detta ger mycket dåliga miljöer för europeiska, skogslevande arter. Andelenurskog i Västeuropa är endast två till tre procent (i europeiska Ryssland fem till tio procent). Landet med minst skogstäckt yta är önIsland som i stort sett avskogats helt. Därefter följerIrland med åtta procents skogstäckning. Det mest skogbevuxna landet ärFinland (72 procent).
På Europas huvudsakliga landmassa dominerar lövskog. De viktigaste arterna ärbok,björk ochek. I norr, påtajgan, är björken en mycket vanlig art. I Medelhavsområdet har mångaolivträd planterats. Dessa är mycket väl anpassade till det torra klimatet. En annan vanlig art i Sydeuropa ärcypressen.Barrskog dominerar på högre höjder upp till trädgränsen och längre norrut i Ryssland och Skandinavien, för att övergå itundra närmareArktis. Den halvtorra Medelhavsregionen har stora mängderbuskskog. En tunn öst-västlig landtunga av eurasiskgrässlätt –stäppen – sträcker sig västerut frånUkraina och södra Ryssland tills den upphör i Ungern och övergår i tajga i norr.
Istäcket under den senasteistiden och människans närvaro har påverkat utbredningen av Europasfauna. I många delar av Europa har de flesta stora djur och överordnaderovdjursarter jagats till utrotning.Ullhårig mammut ochuroxe var utdöda före slutet avneolitikum. I dag ärvargar (köttätare) ochbjörnar (allätare) hotade. En gång fanns dessa i de flesta delar av Europa, men skogsavverkningen fick djuren att dra sig längre och längre tillbaka. Påmedeltiden var björnarnas livsmiljöer begränsade till mer eller mindre otillgängliga berg med tillräcklig mängd skog. I dag leverbrunbjörnen i första hand på Balkanhalvön, i norr och i Ryssland. Ett litet antal dröjer sig kvar i andra områden runt om i Europa (Österrike, Pyrenéerna och så vidare), men i dessa områden är populationerna utspridda och marginaliserade på grund av miljöförstöringen. Allra längst norrut i Europa kan ävenisbjörnar påträffas. Vargen, det näst största rovdjuret i Europa efter björnen, finns mest i Östeuropa, på Balkanhalvön och i de nordliga skogarna.
De första modernamänniskorna (homo sapiens) utvecklades iAfrika för omkring 200 000 år sedan och kom till Europa för cirka 40 000 år sedan.[26] Det var endast en liten grupp afrikaner som för kanske 60 000 år sedan tog sig över till Sinaihalvön och blev förfäder till alla människor utom de afrikaner som stannade i Afrika.[27][26] Forskarna tvistar ännu om vägen till Europa har gått direkt norrut genom det som i dag är Israel, Libanon och Syrien, eller om våra förfäder tog sig vidare över till Arabiska halvön och sedan följde Indiska oceanens kust tills de stötte på floder som de följde norrut. I bägge fallen bör homo sapiens i sin första inflyttningsvåg till Europa för 40 000 år sedan ha tagit sig till Europa via det som i dag är Turkiska halvön, där mycket gamla fynd har hittats.[28][26] Ansiktsbenen från den hittills äldsta "europén" – en 40 000 år gamla fossil från en tonåring – har hittats i en grotta i Rumänien, och Richard Neave, en brittisk kriminaltekniker, har återskapat ansiktet med hjälp av kopior av skallbenen. En mörkhyad person med ansiktsdrag som inte överensstämmer helt med någon nu levande folkgrupp blev resultatet. Neave talar om ett ansikte som tycks befinna sig i "flux" – i ett tillstånd av förändring mot vilken som helst av de folkgrupper som i dag finns i världen.[29] Omkring tio procent av dagens européer bär på gener från dessa första européer.[28]
Medan Homo sapiens ännu utvecklades i Afrika levdeHomo heidelbergensis ochHomo neanderthalensis i Europa. De sista neandertalmänniskorna dog ut för cirka 30 000 år sedan. För cirka 25 000 år sedan svepte vågor av invandrare från Asien in i Europa, och kom att dominera kontinenten. Att likadana konstföremål hittats från dagens Frankrike till området kring Kaspiska havet tyder på ett socialt nätverk och människor med en övergripande gemensam kultur.[28]
Arkeologiska utgrävningar vidGöta kanal ochMotala ström iMotala ger ny kunskap om européernas ursprung. Sju cirka 8 000 år gamla jägar/samlare hittade i Motala ingår, tillsammans medgenomet från en cirka 7 000 år gammal bonde från södra Tyskland och en cirka 8 000 år gammal jägare/samlare funnen i Luxemburg, i en stor internationell studie som visar att dagens européer härstammar från tre förhistoriska grupper. Förutom av de ursprungliga jägarna och samlarna utgörs de av jordbrukare frånMellanöstern som kom till Europa för cirka 7 500 år sedan, samt överraskande nog en grupp från norraEurasien som genetiskt kopplar samman européer och ursprungsbefolkningar i Amerika. Dagens nordeuropéer har en högre grad av släktskap med jägar/samlare och sydeuropéer har en högre grad av släktskap med de tidiga jordbrukarna.[30]
Med yngre stenåldern ochbronsåldern började en lång historia av stora kulturella och ekonomiska omvandlingar, först vidMedelhavet och senare längre norrut och österut. Särskilt stort bestående inflytande hadeantikens Grekland samtromerska riket, som under en period förenade hela södra Europa och andra kustområden vid Medelhavet i ett imperium. I Romarriket kunde också den nya religionen kristendomen utbredas snabbt. Under kejsarenKonstantin den store blev kristendomenstatsreligion och dess inflytande har fortsatt till vår tid.
Medeltiden var präglad av konkurrensen mellan den nya romerskakejsaren i väst och den gamla romerska kejsaren iBysans. Europa delades i ett östligt och ett västligt område efter deras respektive inflytande. Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet. I västra Europa var det konkurrens mellan kejsare ochpåve om övermakten.Reformationen på1500-talet delade kyrkan i enkatolsk och enprotestantisk del. Religionskrig följde på denna delning, och1618 till1648 förhärjadetrettioåriga kriget stora delar av Mellaneuropa.
Efter andra världskriget och underkalla kriget var Europa indelat i två stora politisk-ekonomiska block: de socialistiska länderna i Östeuropa och dekapitalistiska länderna i Västeuropa. Det talades då omjärnridån som skilde Europas stater från varandra. Förstperestrojka ochglasnost ledde i mitten av1980-talet till en politisk kursändring iSovjetunionen.1989 öppnades östblocket,Berlinmuren föll, och Sovjetunionen ochWarszawapakten upplöstes.
Sedan de sista årtiondena på1900-talet har Europas länder närmat sig varandra, vilket visar sig bland annat genom institutioner somEuropeiska unionen.[31] Samtidigt har nya konflikter i Europas utkant eller närhet påverkat både ekonomi och politik. BådeJugoslaviens upplösning ochArabiska våren ledde till stora flyktingströmmar mot Europa, liksom politiska utmaningar för EU:s ochNatos medlemsländer. Efter Warzawapakten har Nato vuxit i Central- och Östeuropa, parallellt med att ett alltmer politiskt och militärt aktivt Ryssland återigen vill öka sin påverkan på politiken i sina grannstater.[32] 2008 var Ryssland ikrig med Georgien, och 2022 inledde Ryssland eninvasion av Ukraina (åtta år efterlandets annektering av Krim), den största attacken på ett europeiskt land sedan andra världskriget.[33]
EU:s ochEuroparådets flagga är vanlig att se på många håll i Europa.
Den mest betydelsefulla politiska organisationen i Europa ärEuropeiska unionen (EU). EU är ett fördragsbundet samarbete med ett folkvalt parlament, ett ministerråd med en ordförande och en ”utrikesminister”. EU omfattar 27 europeiska stater, och förväntas under de kommande årtiondena utvidgas till att omfatta flera andra. De flesta nya lagar som fattas inom EU:s medlemsstater kommer till efterdirektiv ellerförordningar från EU, vars lagstiftning står över de enskilda staternas inom unionens befogenhetsområden. EU driver nästan all utrikes- och handelspolitik från medlemsstaterna mot omvärlden. EU:s föregångare varEuropeiska kol- och stålgemenskapen, som grundades1952 avBelgien,Nederländerna,Luxemburg,Tyskland,Italien ochFrankrike. Tillsammans medEuropeiska atomenergigemenskapen (Euratom) ochEuropeiska ekonomiska gemenskapen1958 blev dessa de ”Europeiska gemenskaperna”. MedMaastrichtfördraget bildades Europeiska unionen den1 november1993 och innefattar de tidigare samarbetena. EU beskrivs av statsvetare som ett mellanting mellan en mellanstatlig organisation och en stat.
Europarådet grundades1949 av tio stater. När Montenegros inträdesansökan blev godkänd2007, fick organisationen 47 medlemsstater. Därmed är det endast Vatikanstaten och Belarus samt det mindre Europaorienterade Kazakstan som står utanför.
En annan betydande organisation ärOrganisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som grundades1975 som en blocköverskridande instans under namnet Europeiska säkerhetskonferensen (ESK), och som förutom de europeiska länderna även innefattarUSA ochKanada.
Större delen av de länder som tillhördeEFTA, som grundades på1950-talet, har senare blivit medlemmar av EU. Efter Storbritanniens utträde ur EU 2020 har EU 27 medlemsstater. Ytterligare ett antal länder förhandlar om medlemskap. Utöver EU och EFTA finns ytterligare tvåEuropeiska frihandelsområden –CEFTA (Centraleuropeiska frihandelsavtalet) som tappat medlemmarna Rumänien och Bulgarien samtBAFTA (Baltiska frihandelsområdet) som upplöstes vid baltstaternas EU-inträde2004.
Följande 45 stater räknas till Europa enligt ett större antal källor. De har alla sina huvudstäder samt minst 75 procent befolkningen inom Europas geografiska gränser. Dessa stater räknas till Europa enligt FN.[1] Samma indelning görs i den geografiska litteraturen; både svenska geografiska böcker,[2][3][5] internationella (engelska) atlaser,[6][7][8] och akademisk litteratur i regional geografi.[9]
Ryssland har ungefär en fjärdedel av sin landmassa inom Europas geografiska gränser. Denna fjärdedel består av Rysslands historiska kärnland med cirka 75 procent av befolkningen (cirka 100 miljoner människor).
Azerbajdzjan är en republik i sydöstra Kaukasien som geografiskt ligger till största del i Asien men med en liten landremsa i Europa. Politiskt brukar landet ibland ses som europeiskt och det är medlem av Europarådet sedan 2001.[37]
Kazakstan har, om man utgår från den traditionella avgränsningen längsUralfloden, en mindre del av sin yta i Europa, resten i Asien. Det europeiska området har, trots att det till ytan är större än flera europeiska länder, endast en liten andel av landets befolkning. Kazakstan är kulturellt och politiskt delat mellanCentralasien och denryska kultursfären. Landet är medlem i bland annat OSSE ochUNECE.
Turkiet har, utifrån den geografiska gränsdragningen mellan Europa och Asien genomBosporen-Dardanellerna, endast 3 procent av sin yta i Europa och resten iMindre Asien. I den europeiska delen ligger delar av landets största stad,Istanbul, som varÖstroms ochBysans historiska huvudstadKonstantinopel. Politiskt ingår Turkiet i den europeiska sfären, bland annat genom sitt medlemskap iNato,Europarådet och tullunionen medEuropeiska unionen, men landets förhandlingar om fullt medlemskap i unionen är omstridda.
Stater utanför Europa som är medlemmar i europeiska organisationer
Armenien – den transkaukasiska staten Armenien räknas geografiskt till Asien. Historiskt och kulturellt är emellertid landet Armenien nära förbundet med Europa, och är medlem i europeiska mellanstatliga organisationer.
Cypern – ön Cypern ligger i östligaste Medelhavet, nära Asiens kust, dit den därmed räknas geografiskt. Historiskt och kulturellt är emellertid landet Cypern nära förbundet med Europa, och är medlem i europeiska mellanstatliga organisationer. Sedan maj 2004 är republiken Cypern medlem i EU.
Områden utanför Europa som är likställda delar av europeiska stater
Ceuta ochMelilla – städerna Ceuta och Melilla på den nordafrikanska kusten, är självstyrande områden tillhörande Spanien (ibland sammanförda under samlingsbeteckningenPlazas de soberanía).
Europa har en lång historia som världens rikaste och mest produktiva världsdel. Vid tiden för Kristi födelse beräknasVästeuropas produktivitet per capita varit cirka 30 procent högre an världens genomsnitt. År 1500 hade denna fördel stigit till 40 procent.[38] Efter vetenskapens utveckling och den industriella revolutionen i Europa tilltog försprånget snabbt, år 1700 producerade en genomsnittlig europé nära 70 procent mer än världens genomsnittsinvånare, och 1850 var övertaget hela 150 procent. Kring år 1900 hade Västeuropas världsledande roll som världens mest produktiva område övertagits av den tidigare europeiska kolonin USA, men Europa har fortsatt att tillhöra världens rikaste, mest produktiva och kunskapsproducerande regioner.[38]
Handeln har alltid varit en viktig del av den europeiska ekonomin; den blev en nödvändighet på grund av den regionala specialiseringen. Naturtillgångar är som på de flesta håll viktigt för ekonomin. Av icke-förnyelsebara naturtillgångar har till exempel Sverige järn och Ryssland, Norge och Rumänien har olja. Jordbruksrelaterade naturtillgångar produceras över hela Europa. De styrs av klimatet och jordmån, till exempel produceras mycket trä i Sverige och Finland samt till exempel citrusfrukter och olivolja till södra Europa. Europa är tätbefolkat och har en väl utvecklad industri vilket gör att världsdelen exporterar industriprodukter och importerar stora mängderpetroleumprodukter,metaller, råmaterial ochmat. Industrin bygger ofta på förädling av landets naturtillgångar, både från jordbruk och icke-förnyelsebara.
Europa har en ledande roll i världshandeln och står för mer än hälften av världens samlade import och export; västeuropeiska länder står för huvuddelen av denna handel.[39] Underkolonialtiden höll många europeiska länder områden i andra världsdelar som de använde som "sina" marknader. Ett återkommande problem för Europas handel med resten av världen är valutakurserna.[39]
De europeiska länderna skiljer sig mycket åt vad gäller hur väl arbetstagare och arbetsgivare är organiserade i fackföreningar och arbetsgivarorganisationer. Flera länder, exempelvis Frankrike och Tyskland, har lagstiftning om minimilöner. I Frankrike har kollektivavtalen hög täckningsgrad tack vare lagfäst så kallad allmängiltigförklaring. Sverige saknar statlig reglering av såväl minimilöner som utsträckning av kollektivavtal till oorganiserade arbetsgivare. En del av senare har däremot hängavtal med ett fackförbund. I de nordiska länderna har förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter och reglering genom kollektivavtal större betydelse än i många öst- och sydeuropeiska länder där avtalssystemen försvagats kraftigt efter den finanskris som inleddes 2008.[40]
Efter andra världskriget harturismen blivit en massföreteelse.Charterresorna inleddes i början av1950-talet och har vuxit till storindustri. De över tid främsta europeiska chartermålen har varitMallorca,Gran Canaria ochRhodos, men ävenvintersportmålen iAlperna är betydande. Bland länder är Frankrike, Spanien, Italien, Tyskland och Storbritannien störst som internationella resmål, och alla fem är bland världens tio största turistländer.[41]1972 startadeInterRail, vilket möjliggjorde en ny typ av bildningsresa för främst de unga generationerna sedan dess.
Europa harbergarter ochgeologiska strukturer från nästan alla geologiska perioder vilket gör att Europa haft tillgång till ett brett utbud av användbaramineraler. Kontinenten har stora mängderkol som spelar en viss, om än minskande, roll för att smälta andra mineraler. Ett kolrikt bälte går diagonalt genom Europa från Storbritannien genom Belgien, Nederländerna, Frankrike (främstLorraine), Tyskland (främstNordrhein-Westfalen ochSaarland) ochSchlesien (i södra Polen),Donetskbäckenet (i östra Ukraina) ochUralbergen.[45] Europa saknar i stort betydandeoljefyndigheter, dock finns stora fyndigheter i Ryssland. INordsjön utvinns olja av Norge och Storbritannien och iSvarta havet av Rumänien.Uranfyndigheter finns i många Europeiska länder, däribland Frankrike, Spanien, Ungern, Estland, Ukraina och Sverige. De största reserverna avjärnmalm finns iKryvyj Rih i Ukraina och iMagnitogorsk och i närheten avKursk i Ryssland. I resten av Europa är det bara Frankrike och Sverige som är lämpliga för storskaliggruvdrift.[45]Kopparreserver finns iSkandinavien, södraUralbergen och kringMedelhavet.Bauxit förekommer i hela Europa, men främst påBalkanhalvön och i Ungern. Reserverna avguld ochsilver är i princip slut;metallerna tillverkas bara i små mängder, främst i Sverige och Spanien.[45]
Europas bergs- och höglandsregioner förser världsdelens floder och sjöar med vatten; dessa förser sedan i sin tur lågländerna med vatten. Kring Medelhavet finns det så gott som inget ytvatten under somrarna. Undantag är norra och nordvästraIberiska halvön som har gott om regn, norra Italien som har sommarregn och får vatten frånalpfloderna samt iApenninerna.[45] Det ökade behovet av vatten för industri och hushåll har gjort lågländerna beroende av högländerna för att få vatten. Samtidigt har föroreningar bidragit till denna vattenbrist. Jämfört med andra delar av världen har Europa dock gott om vatten.[45]
Europa har cirka 730 miljoner invånare och är därmed efterAsien ochAfrika den tredje folkrikaste världsdelen. Europa tillhör de mer tätbefolkade områdena på jorden, med genomsnittlig befolkningstäthet på 66 personer per kvadratkilometer. Framför allt i Väst-, Mellan- och Sydeuropa är befolkningstätheten relativt hög, medan den avtar starkt längre norrut och österut.
Över 90 procent av Europas invånare talar språk som tillhör denindoeuropeiska språkfamiljen men det finns även språk som tillhör andra språkfamiljer. Bland de indoeuropeiska är deslaviska,germanska ochromanska språkgrupperna mest utbredda. Ävengrekiska,albanska,baltiska språk ochkeltiska språk samtromani räknas till de indoeuropeiska språken. Somlingua franca inom världsdelen fungerarengelska,franska,tyska ochryska. Engelska, portugisiska, franska ochspanska har genomkolonialismen spridits till stora delar av världen och blivitvärldsspråk. Engelskan har efterandra världskriget undan för undan stärkt sin ställning som världens mest spridda andraspråk. Engelska är det mest använda språket vid internationella förhandlingar liksom inom näringsliv, media och underhållning.
Deuraliska språken är den näst största språkfamiljen i Europa. De indelas vidare isamojediska språk, som talas av några få tusen människor i den nordostligaste delen av Europa, ochfinsk-ugriska språk, en betydligt större gren. Dit räknas framföralltfinskan,ungerskan ochestniskan, som är viktiga nationalspråk, och minoritetsspråkensamiska i Norden och ett antal andra i Ryssland.
I den europeiska delen avTurkiet ärturkiskan, som tillhör deturkiska språken, officiellt språk. Det talas även av minoriteter i grannländerna, särskilt iBulgarien. Andra turkiska språk somgagauziskan ochtatariskan är minoritetsspråk i olika delar av östra och sydöstra Europa. Detkalmuckiska språket, som talas vid Europas östra gräns näraVolga, är det endamongoliska språket i Europa.Maltesiskan påMalta är det endasemitiska språk som används som officiellt språk i ett europeiskt land.Baskiskan, som talas i norra Spanien och sydvästra Frankrike, är ettisolatspråk som saknar kända släktingar. Dessutom talas i dag många olika språk från olika språkfamiljer av personer som invandrat till världsdelen under senare tid.
Det vanligaste alfabetet i Europa är detlatinska alfabetet som har vissa mindre variationer inom de olika länderna. Detta följs av detkyrilliska alfabetet (i Ryssland, Belarus, Ukraina, Bulgarien, Serbien, Montenegro och Nordmakedonien) och detgrekiska alfabetet.
Kristendomen dominerar som Europas huvudreligion. Omkring 75 procent av invånarna beräknas vara kristna, främstkatoliker,protestanter ochortodoxa. Andra stora religioner i världsdelen ärislam med ungefär 7 procent av befolkningen (främst folkgrupper i Sydosteuropa samt invandrare från muslimska länder), samtjudendomen. Dessutom finns andra religioner företrädda bland invandrare från andra världsdelar, somsikhism,hinduism,buddhism och traditionella östasiatiska läror. Europa är den världsdel som har den lägsta andelenbahá'í-troende.[47]
Europa är en av världens mestsekulariserade regioner. Omkring 18 procent av européerna räknas som icke-troende, särskilt i norr, i nordväst och i flera av de östeuropeiska länderna. Europas politiska system är numera nästan helt sekulariserade.
Det österländska inflytandet, från detmongoliskakhanatetGyllene horden iRyssland från 1200-talet till 1400-talet, har inte tillnärmelsevis haft liknande betydelse. Trots den religiösa toleransen hos ledarskiktet, som sedermera omvändes till islam, har historieskrivningen framförallt handlat om erövringståg och främmande härskare.[36][49][50][51]
Ett framträdande drag i Europaskulturhistoria har varit hur dess nyskapande centrum flyttats från den ena staden till den andra. Ett av de allra mest betydelsefulla centra någonsin var Norditaliensstadsstater därrenässansen föddes under 1400-talet. Inom målarkonsten harLeonardo da Vinci ochMichelangelo Buonarroti blivit de för eftervärlden mest representativa namnen för denna epok.
Denelisabetanska teatern iLondon under andra halvan av 1500-talet och första halvan av 1600-talet, hade under sin tid begränsat internationellt inflytande jämfört med den rådandeklassicismen. SedanWilliam Shakespeares dramatik återuppväcktes underromantiken, har denna epoks uttolkning utgjort normen för hur pjäserna "skall" spelas. Av klassicistiska dramatiker ärMolière, som förenade klassicismens ideal medcommedia dell'artes figurgalleri och stilgrepp, den mest spelade.
Traditionen med internationella kulturfestivaler föddes under andra halvan av 1800-talet iindustrialismens ochnationalismens kölvatten. I den kulturhistoriska essäbokenIndustrialismens scen skildrar teatervetarenIngvar Holm 1800-talets framväxande europeiska offentlighet.[52] Med underrubriken "Ur revolutionernas och varumässornas teaterhistoria" avsåg han att karaktärisera den epok då Europa fick en internationell kulturell scen. Karaktäristiken var i själva verket en travesti påAugust Strindbergs "Skildringar från attentatens och jubelfesternas tidevarv", i sin tur underrubrik tillDet nya riket från1882. Utvecklingens stora startpunkt varvärldsutställningen i LondonsCrystal Palace1851. En av höjdpunkterna på denna klang- och jubel-estetik var uruppförandet avGiuseppe VerdisoperaAida vidSuezkanalens invigning1871.
Från tiden efterandra världskriget härrör en lång rad internationella kulturevenemang, som startades i syfte att öka det europeiska utbytet och som bidragit till att bygga upp en europeisk identitet.Europeiska radio- och TV-unionen (EBU) är mest känd förEurovision Song Contest, men är också en viktig förutsättning för TV- och radiofestivalernaPrix Italia ochPrix Europa. Det mest prestigefyllda TV-priset ärGuldrosen (tidigare känt somMontreuxfestivalen) som numera delas ut iLuzern.European Film Awards har delats ut sedan1988, delvis som en motvikt till den dominerande amerikanska filmindustrin. De mest anrika filmfestivalerna är de iCannes ochBerlin samt den iVenedig, som organisatoriskt hör ihop medVenedigbiennalen, grundad redan1895.
Bokmässan i Frankfurt är en av världens största.Nobelpriset i litteratur har till stora delar varit en europeisk angelägenhet. Sedan det började delas ut1901 har det (t.o.m.2008) bara delats ut 27 gånger till utomeuropeiska författare, av dessa är det endast sju som inte skrivit påvärldsspråk av europeiskt ursprung.
1990 gjordes ett försök att skapa en gemensam europeisk offentlighet med den veckoutgivna tidningenThe European. Efter ett halvår nådde den en upplaga på 340 000 exemplar, men därefter sjönk upplagan och utgivningen upphörde1998.
Andelenhushåll med daglig tidning är högst iNorden och lägst iSydeuropa. När det gällerTV-konsumtion är förhållandet det motsatta. En orsak är att tidningarna inte har hemutdelning i södra Europa. I Italien finns en skarp kontrast mellan den kvalificeradejournalistiken i dagstidningarna och den lätta underhållningen i TV. I Tyskland har tidningsutgivningen varitregionaliserad beroende på attandra världskrigetssegrarmakter delade ut regionala licenser till utgivarna. Även i Italien har tidningsutgivningen haft regional prägel och i Frankrike är de regionala tidningarna större än rikstidningarna.
Gemensamt för Europas medielandskap är attägarkoncentrationen har ökat de senaste decennierna och många tidningar och andra medier har samlats i allt mer internationaliseradekoncerner. Så ägs till exempel brittiskaThe Independent av spanskaEl País och italienskaLa Repubblica tillsammans medTrinity Mirror. FamiljenAgnelli äger de båda italienska tidningarnaLa Stampa ochCorriere della Sera, och den senare är i sin tur delägare i spanskaEl Mundo.The Times ingår i Rupert Murdochs imperium ochDie Welt i Springer-koncernen.
Redan under radions första decennium startade flera länderkortvågssändningar på främmande språk. Under andra världskriget varpropagandan ett framträdande inslag; både från å ena sidanNazityskland och å andra sidan Sovjetunionen och övrigaallierade. Även underkalla kriget lades betydande resurser på propaganda.1949 startadeCIARadio Free Europe som ett svar påBerlinblockaden för att nå ut till befolkningen bakomjärnridån, efter Sovjetunionens upplösning 1991 har man i stället bland annat riktat sig motMellanöstern. (Radio Free Europe skall inte förväxlas medSender Freies Berlin som var public service-bolaget i Västberlin.)
Under krigsåren växte BBC:s anseende för sin sakliga och oberoende nyhetsrapportering. Fortfarande har de flesta nationella radiobolag utlandssändningar över kortvåg; på det egna språket som service till utlandsboende samt oftast på ett eller flera främmande språk.Radio Vaticana startades1931 och sänder i dag på 37 språk.
Det lillafurstendömet Luxemburg valde en annan väg än flertalet europeiska länder för sin nationella radio och överlät rättigheterna till ettkommersiellt bolag.1951–1992 sändeRadio Luxembourg internationellt övermellanvåg. När andra nationella radiobolag var restriktiva med den nyapopmusiken fick Radio Luxembourg ettkultartat genomslag hos den yngre publiken. Tillsammans medpiratradiostationer öppnade detta vägen dels för ungdomskanaler och musikkanaler inom public service, dels för enavreglering avsändningstillstånden. Bolaget bakom Radio Luxembourg, numerCLT-UFA, delägt av den tyska mediekoncernenBertelsmann, är i dag Europas största kommersiella radio- och TV-bolag med kanaler i många länder.NRJ (Nouvelle Radio Jeunesse) som startade i liten skala i Frankrike1981 är i dag ett nätverk med över 300 stationer runtom i Europa.
BBC började sända TV redan1936. Efter uppehåll under kriget kom sändningarna igång på nytt1946.1954 kunde nätverketITV (Independent Television) börja medreklamfinansierade regionala sändningar.1962 tilläts nationell reklam-TV. I Frankrike, Spanien och Italien är de nationella public service-kanalerna både licens- och reklamfinansierade. I Frankrike och Italien är den statliga inblandningen i public service traditionellt större än i övrigaVästeuropa. I Italien har situationen varit extra speciell dåSilvio Berlusconi (premiärminister1994–1995,2001–2006 och2008–2011) även ägde de tre största kommersiella kanalerna.
BSkyB var1981 Västeuropas förstasatellit-TV-kanal, som fram till1988 hade ambitionen att vara en paneuropeisk TV-aktör.1983 började satellit-TV-sändningar medEutelsat, tillgängliga viakabel-TV-nät ellerparabol, som förutom Sky hade musikkanalenMusic Box och underhållningskanalenSuper Channel i utbudet.1993 bildade 19 europeiska public service-bolagSOCEMIE som står bakom den paneuropeiska nyhetskanalenEuronews. Den dominerande internationella europeiska nyhetskanalen ärBBC World News. Public service-bolagetDeutsche Welle som är del i tyskaARD sänder sedan 1993 dagligen påtyska,engelska ochspanska. ARD är även inblandat i kulturkanalerna3 Sat ochArte.
Canal+ startade1984 i Frankrike som Europas förstabetal-TV-kanal. Efter flera ombildningar och samgåenden är Canal+ i dag störst i Europa på betal-TV med utbud inomfilm ochsport. I dag finns kanaler från de flesta nationella TV-bolag tillsammans med ett stort antal kommersiella kanaler tillgängliga över satellit.2003 fanns 85 engelskspråkiga kanaler, 50franskspråkiga och 45 tyskspråkiga.
I dag finns material från de flesta medieaktörer fritt tillgängligt påinternet. Många tillhandahåller material både på sitt eget språk och på engelska. Fler och fler gör även sina arkiv tillgängliga över nätet.
^ [abc]de Blij, Harm J. & Muller, Peter O. (2002) (på engelska). Geography: Realms, Regions and Concepts (Tenth Edition). New York: John Wiley and Sons.ISBN 0-471-40775-5
^Europaparlamentet,European Parliament Resolution 2014/2717(RSP), 17 July 2014: "...pursuant to Article 49 of the Treaty on European Union, Georgia, Moldova and Ukraine – like any other European state – have a European perspective and may apply to become members of the Union..."
^International Geographic Encyclopaedia and Atlas.Springer, 24 november 1979, p. 273
^ [abc]Allt om vetenskap (2, 2008) "Jakten på människans urhem". Av Tomas Lindblad., s 24–33.
^Allt om vetenskap (7, 2010) "Neandertalaren finns inom dig". Av Tomas Lindblad., s 22–27.
^ [abc]BBC (2009)Människans resa: Europa. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (2010-09-06). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003.
^BBC (2009)Människans resa: Europa. Del av dokumentärserie för TV. 48 min. Visad av SVT UR samt Kunskapskanalen (2010-09-06). Tillgänglig i UR Access. ID-nummer: 156003.
^Denis de Rougemont: "Vers une fédération des régions" i "Naissance de l'Europe des Régions", Bulletin du Centre Européen de la Culture, no 2 årg 12, Genève 1968
^[1]Arkiverad 24 juli 2019 hämtat från theWayback Machine. Torsten Müller, Kurt Vandaele och Jeremy Waddington (red.)Collective bargaining in Europe: towards an endgame. Del I–IV (ETUI, Bryssel 2009
.svg)
.jpg)
.svg)
_.jpg)
