Ensamrätt är en term som används i olikaföretagsekonomiska ochjuridiska sammanhang och innebär att någon har en vissrättighet som denna är ensam om. Formerna för ensamrätt, till exempel hur den uppnås och hur länge den gäller, kan variera beroende på vad som ensamrätten avser.
Ensamrätt som juridisk term har i allmänhet en definition i lag anpassad för aktuellt område. Termen förekommer i olikaupphovsrättsliga sammanhang. Ensamrätt tillvarumärken kan exempelvis fås genom inregistrering eller genom inarbetning.[1] Innebörden av ensamrätten i detta sammanhang är att ingen annan än innehavaren får använda varumärket, eller något märke som lätt kan förväxlas med det, för sina varor eller tjänster, i sin reklam, i sina affärshandlingar eller på något annat sätt.
Ensamrätt förekommer också som juridisk term i samband medförsörjnings- ochinfrastrukturtjänster där iblandnaturligt monopol föreligger. I dessa sammanhang finns begreppet definierat iEU-rätten, vilket i Sverige har omsatts iFörsörjningslagen.[2]
Inom ekonomiska sammanhang kan ensamrätt exempelvis gälla rätten attimportera och sälja en viss vara i ett visst land, och tilldelas en viss importör i en affärsöverenskommelse eller ett avtal. Denna typ av ensamrätt har i allmänhet vissa begränsningar, genom att överenskommelsen kan sägas upp.Konkurrenslagstiftning sätter ofta vissa begränsningar för denna typ av ensamrätt. Exempelvis ärparallellimport av varor normalt tillåten mellan länder iEuropeiska unionen.
 | Wiktionary har en ordboksartikel omensamrätt. |