Inomjuridiken ärde facto (betyder "faktiskt", avlatin:de facto[deː ˈfaktoː]) ett begrepp som syftar de faktiska omständigheterna, hur det i själva verket föreligger.[1] Detta sätts ofta i motsats tillde jure ("rättsligt") som syftar på vad lagen säger.[2]
De facto handlar om hur något är i praktiken. Det behöver inte ha någon motsvarighet i lagtexter eller andra regler – vare sig skriftliga eller muntligt uttalade. Begreppet används ofta för att beskriva hur det verkligen ligger till, i situationer när det finns regler/lagar eller politiska beslut som egentligen eller till synes har en annan innebörd eller målsättning.
- Riksdagen har beslutat att motverka segregationen i Sverige, mende facto hamnar de flesta flyktingar ochasylsökande i slutändan ändå i områden där segregationen redan är väldigt stor.
- En nystat kande factoerkännas som självständig genom att en annan stat inleder diplomatiska förbindelser med den, detta trots att den andra staten inte i förväg uttryckligen har uttalat att den erkänner staten. Ettde facto-erkännande är provisoriskt,[3] i motsats till ettde jure-erkännande som är mer slutgiltigt.[4] Exempelvis erkändeIrande factoIsrael som stat 1950 genom upprättande av diplomatiska relationer.[5]
De facto-standard är en standard som tillämpas utan att den föregåtts av en formell överenskommelse eller annan rättsgrund. Detta i motsats tillde jure-standard. Exempel:
