Movatterモバイル変換


[0]ホーム

URL:


Hoppa till innehållet
Wikipedia
Sök

Bosnien och Hercegovina

Koordinater:44°N18°Ö / 44°N 18°Ö /44; 18
Från Wikipedia
För andra betydelser, seBosnien och Hercegovina (olika betydelser).
Bosnien och Hercegovina
Bosna i Hercegovina (bosniska/kroatiska)
Босна и Херцеговина (serbiska)
FlaggaStatsvapen
Nationalsång: Intermeco
läge
Huvudstad
(även största stad)
Sarajevo
Officiella språkBosniska
Kroatiska
Serbiska
StatsskickFederation
 - PresidentŽeljka Cvijanović,Željko Komšić,Denis Bećirović
 - PremiärministerBorjana Krišto
Självständighet-FrånSocialistiska federativa republiken Jugoslavien 
 - Deklarerad1 mars1992 
 - Erkänd6 april 1992 
Area
 - Totalt51 129 km² (125:e)
Demografi
 - 2024 års uppskattning3 140 095 (136:e)
 - Befolkningstäthet61,4 inv./km² 
BNP (PPP)2022 års beräkning
 - Totalt60,679 miljarderUSD (112:e)
 - Per capita17 471USD (86:e)
BNP (nominell)2022 års beräkning
 - Totalt23,358 miljarderUSD (117:e)
 - Per capita7 078USD (111:e)
Ginikoefficient (2021)32,5 (-)
HDI (2023) 0,804 (74:e)
ValutaKonvertibilna marka (BAM)
TidszonCET(UTC+1)
 - SommartidCEST (UTC+2)
Topografi
 - Högsta punktMaglić,2386 m ö.h.
 - Största sjöBuško Blato,56.7 km²
 - Längsta flodSava,990 km
Nationaldag25 november
NationalitetsmärkeBIH
LandskodBA, BIH, 070
Toppdomän.ba
Landsnummer387
1: Tre presidenter som avlöser varandra efter åtta månader.

Bosnien och Hercegovina[1] (uttalas [hersegovi':na];serbiska/bosniska/kroatiskaːBosna i Hercegovina/ Босна и Херцеговина) ellerBosnien-Hercegovina, vanligtvis enbartBosnien, är enstat iSydeuropaBalkanhalvön som gränsar tillKroatien,Serbien ochMontenegro. Landet har lite mer än 3,8 miljoner invånare[2] och desshuvudstad ärSarajevo. Landet befolkas i huvudsak av tre konstitutionella folkgrupper:bosniaker,serber ochkroater (enl.Daytonavtalet).[3]

Den första bosniska statsbildningen kom till i slutet av 1100-talet underbanen Kulin Ban (1180–1204) och varade fram till 1463, då osmanerna erövrade större delen av det medeltida bosniska kungariket och gjorde det till en provins i sitt imperium. 1878 ockuperadeÖsterrike-Ungern provinsen och annekterade den 30 år senare. Efter första världskriget hamnade landet ikungariket Jugoslavien och efter andra världskriget iSocialistiska federativa republiken Jugoslavien. Bosnien och Hercegovina förklarade sig självständigt från Jugoslavien 1992, men efterBosnienkriget som följde på självständighetsförklaringen är landet sedanfredsavtalet i Dayton1995 uppdelat i två administrativaentiteter och ett distrikt:Federationen Bosnien och Hercegovina,Serbiska republiken ochBrčko-distriktet.

Enligt folkräkningen från 2013 var 50,11 % bosniaker, 35,0 % serber, 14,4 % kroater och 0,6 % övriga[4].[5]Federationen BiH befolkas av cirka 71 % bosniaker, 23 % kroater och cirka 6 % serber, den andra entitetenSerbiska republiken befolkas av 89 % serber, 7% bosniaker och 2 % kroater ochBrčko-distriktet av 42 % serber, 38 % bosniaker och 20 % kroater.

Landet är ett kandidatland tillEuropeiska unionen (EU) sedan 2022[6], och fick i april 2010 en så kalladMAP (Membership Action Plan) avNato, som är det sista steget före fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen.[7]

Historia

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Bosnien och Hercegovinas historia

Antiken

[redigera |redigera wikitext]

Underantiken var nuvarande Bosnien och Hercegovina en del avIllyrien. Sydslaviska folkstammar flyttade in i området från norr under folkvandringstiden på 600-talet. De sydslaviska folkstammarna som flyttade in i området assimilerade de tidigare befolkningarna, främstillyrer men ävenromare,goter,kelter,hunner,alaner,avarer ochgepider. Bosnien omnämns för första gången i skrifter från800-talet. En teori är att namnetBosnien kommer från detillyriska ordetbosona som betyder ’rinnande vatten’, av flodenBosna som rinner i centrala Bosnien.

Medeltid

[redigera |redigera wikitext]

Enligt vissa historiker har bosniakerna varit ett enskilt folk åtminstone sedan900-talet. Dock har språket som människor talat i södra, östra och mellersta Bosnien och Hercegovina sedan cirka 900-talet fram till osmanernas erövring av Bosnien och Hercegovina under denna period kallats för gammal bosniska, T.ex. så skrev den bosniske kungen Tvrtko fyra kopior av ett dokument. Två på, som han skriver på gammal bosniska som på den tiden skrevs på en gammal kyrilliska, ser (Bosniens språk) och två på latin, dåtidenslingua franca.[8]

Perioden mellan 600- och 900-talen bevittnade både externamigrationer och räder av slaver och avarer, samt en intern politisk och kulturell omorganisation av den tidigare romerska provinsen Dalmatien. Det är inte förrän på800-talet som frankiska och bysantinska källor börjar nämna de tidiga slaviska statsbildningarna i västra Illyricum.På600-talet skapade slaverna längs flodenBosna det första oberoende kungadömetSklavinia, (grekiska:Σκλαβινίαι, latin:Sclaviniae), som styrdes av lokala hövdingar, kalladežupaner. Egentligen varSklavinierna, ett samlingsbegrepp för de sydslaviska bosättningarna som ursprungligen var oberoende och självständiga från bysantinskt styre, men som kom att tidvis fungera som vasallstater tillAvarkhaganatet. Dessa små slaviska kungadömen kom att ge upphov till ett flertal statsbildningar, bland annat Bosnien, vars namn troligtvis är av illyriskt eller romerskt ursprung.[9][10][11]

En andra våg av slavisk folkvandring från norr kom efter framställan från den bysantinske kejsarenHerakleios i syfte att driva utavarerna frånDalmatien.

I krönikanDe Regno Sclavorum – som egentligen är en sammanfattning av olika dalmatiska krönikor skrivna under tidig medeltid, förmodligen skriven någon gång på1200-talet av Presbyter Diocleas – omnämns en viss Ratimir (? – cirka850) som Bosniens regent. Ratimir omnämns också år838 i defrankiska krönikorna, som härskaren över det land som ligger "söder om flodenSava och mellanFrankerriket ochbulgarerna" - vilket är just dagens Bosnien. Efter Ratimirs död styrdes området av olika lokala hedniska stamherrar, en av de Budimir (regent mellan år 877 och 917), som satte igång processen av kristnandet av Bosnien. Efter Budimirs död tog Svetolik över makten, och regerade mellan år 917 och 932/34. Enligt Presbyter Diocleas krönika var Svetolik gift med Margareta, som omnämns som drottning över Bosnien. Margareta lät i Dubrovnik resa kyrkan tillägnad helgonetMargareta. Till hennes ära reste ragusinerna år 1571 en minnestavla där det står följande: ”Bosniens drottning Margareta lät uppföra ett tempel åt det heliga helgonetMargareta, i en gång välsignad tid”.[12]

Första gången landet Bosnien nämns är i verketDe administrando imperio av den bysantinske kejsarenKonstantin VII Porfyrogennetos under900-talet. Bosnien omnämns då somHorion Bosona (χοριον Βοσωνα), en provins i dåtidens Serbien, vars två städer var Katera (strax sydväst omSarajevo) och Desnik (norr om stadenZenica, förmodligenVranduk). Under denna tid tillhör mellersta, östra och södra Bosnien att införlivas iČaslav Klonimirovićs kortvariga serbiska rike, och delar i väst av Krešimir II i Kroatien. Även kungTomislav I av den kroatiskaTrpimirović-ätten skall på900-talet ha gjort anspråk på en del av Bosnien. År997 tarbulgarerna underTsar Samuil över delar av landet, innan han kort därefter besegras av den bysantinske kejsarenBasileios II år1018.[13]

Konungariket Bosniens expansion undermedeltiden.

Efter att på1100-talet erkäntBélas II av Ungern överhöghet uppstod återigen ett bosniskt lydrike, under regenten Ban Borić (11541163), som ursprungligen omfattade norra delar av Bosnien och området kring flodenBosna. Efter Ban Borić togKulin Ban över styret av Bosnien år1180. Ban Kulin var en av Bosniens mest framstående och betydande historiska härskare och hade en stor inverkan på utvecklingen av Bosniens tidiga historia. Under hans tid kom Bosnien att bli en av Balkans mest välmående stater, främst genom Kulins ambitioner att hålla fred i regionen och skapandet av starka handelsförbindelser medDubrovnik ochRepubliken Venedig. Under denna tid var Bosnien envasallstat, om än oftast nominell, underUngern ellerBysantinska riket som slogs om kontrollen av området. Enligt en del källor skulle Ban Kulin haft alltför stora styrkor för att Ungern skulle ha ingripit påpåvens order, då landet fortsatte att gynna denkätterskaBosniska kyrkan. Kulin Ban lyckades till slut, genom allianser medBéla III av Ungern, Miroslav av Zahumlje och den serbiskestorfurstenStefan Nemanja, hålla Bosnien helt borta från bysantinskt inflytande.

Efter en tid, omkring år12511314, då Bosniens beroende av Ungern ökade, övertog den mäktiga Kotromanić-dynastin makten i Bosnien, sedan de besegrat med kroatiska adelsättenŠubić av Bribir. År1377 kröntesTvrtko I Kotromanić till kung över Bosnien, i klostret Mile, utanför stadenVisoko i centrala Bosnien. Under hans korta välde upplevde Bosnien återigen en glansperiod. Han införlivade delar avKroatien, helaDalmatien och delar avRaška i sitt bosniska rike, vilket ledde till att han även antog den serbiska härskartiteln, för att visa på sin makt överserberna. Efter Tvrtko Kotromanićs död, år1391 gick det snabbt utför.Sigismund av Ungern befäste Ungerns överhöghet över Bosnien, ochOsmanska rikets expansion mot området gjorde sig alltmer kännbar, samtidigt som den bosniske kungens makt överadeln minskade. Efterträdare till den bosniska kronan efter Tvrtkos död blev Stjepan Dabiša som kom att utnämnaSigismund av Ungern, som var gift med hans släkting, och dotter tillElisabet av BosnienMaria av Ungern, till sin efterträdare. Den bosniska adeln vägrade att godkänna Sigismund som monark och uppsatte i stället änkedrottningHelena Gruba på tronen. Helena av Bosnien kom att bli Bosniens enda kvinnliga monark.

Under banen Stefan II av Bosnien (cirka 1318–1353) kom den bosniska staten att signifikant förstärkas, främst tack vare banens ambitioner att hålla fred med detUngerska kungadömet. Men under hans tid ökade rivaliteten mellan det bosniska kungahuset och den serbiske kungen ochtsarenStefan Uroš IV Dušan vilket ledde till att ett serbiskt angrepp mot Bosnien genomfördes år 1350. Serbiens fälttåg inom Bosniens gränser kom att bli kortvariga efter ett flertal grekiska uppror i de södra delarna av detSerbiska tsardömet.

Under mitten av1400-talet uppstod häftiga inre strider om makten i landet. Den bosniskaadeln, som ständigt kämpade om kungamakten, tog hjälp utifrån, i första hand frånUngern ochOsmanska riket. Detta resulterade i en osmansk intervention underMehmet II där större delen av Bosnien år1463 införlivades med turkarnas imperium och Bosnien blev ettpaschalikat i detOsmanska riket. Bosniens konung Stefan Tomašević avrättades, och drottningen Katarina Kosača-Kotromanić gav sig i landsflykt, och dog iRom den 25oktober år1478, där hon än idag ligger begraven, i kyrkan Santa Maria in Aracoeli. Kungaparets två barn Katarina och Sigismund Kotromanić konverterade tillislam.Sigismund av Bosnien blev senarevesir i detOsmanska riket och blev efter konverteringen till islam mer känd som Ishak-bey Kraljević. Sigismund av Bosnien var Kotromanić-dynastins och Konungariket Bosniens sista arvtagare.

Många bosnier konverterade därefter tillislam delvis frivilligt men även genom sociala förhållanden (se ävenbosniaker). Idag finns tre större religiösa grupperingar i Bosnien:muslimer (55 %),katoliker (15 %) ochortodoxa (30 %). Den sista kungligheten i den bosniska monarkin blev drottning Katarina, vars barn rövades bort av osmanerna och tvingades konvertera till islam. Under följande period övergick en stor del av den bosniska adeln till islam för att nyttja förmånerna som det medförde. Den bosniska adeln och Bosnien tilldelades senare autonom status inom Osmanska riket, man blev ett självstyrandeejalet, vilket innebar att provinsens lokale härskare även i fortsättningen skulle väljas ur den bosniska adeln.

Under medeltiden hade Bosnien sin egenbogomilskabosniska kyrka som var självständig frånpåven i Rom. Därför skickades katolska korståg mot de ”kätterska” bosnierna. Den så kallade bogomilska religionen, den medeltida bosniska tolkningen av kristendomen, växte sig som starkast i Bosnien under1100-talet och idag finns över 80 procent av alla bogomiliska efterlämningar på Balkan i Bosnien. Bogomilismen har gjort ett visst avtryck i dagens religiösa samfund i Bosnien, landet är till exempel en av de få platser idag där katoliker (men även muslimer) brukar hålla mässor ute i naturen, något som bogomilerna även gjorde eftersom de inte fäste vikt vid materiella byggnader. Efter Osmanska rikets intåg i Bosnien gick många bosnier över till islam. En förklaring till detta var att det huvudsakligen var överklassen i landet, jordägare och handelsmän, som konverterade för att anpassa sig till den nya politiska situationen i landet. Detta resulterade bland annat i att städerna kom att domineras av muslimer.

Osmanska rikets förfall

[redigera |redigera wikitext]

Sedan osmanerna besegrats islaget vid Wien 1683 började en långvarig tillbakagång för Osmanska riket och därmed också den osmanska provinsen Bosnien. Under detstora turkiska kriget mothabsburgarna 1683–1699 förlorade Osmanska riket stora delar av sitt territorium i Europa och plötsligt hade det tidigare rika och stora Bosnien förvandlats till en yttersta gränspostering för osmanernas välde i väst. Under kriget hade Bosnien plundrats av habsburgska trupper under ledning avEugen av Savojen och huvudstaden Sarajevo hade bränts till marken sedan invånarna vägrat överge staden. En annan effekt av kriget 1683–1699 blev en stor inflyttning av muslimer från Ungern och Kroatien till Bosnien till följd av att osmanerna tvingats lämna ifrån sig dessa två länder till habsburgarna. Samtidigt emigrerade en stor del av Bosniens katoliker (kroater) till dessa habsburgska territorier. Den katolska befolkningen utsattes i högre grad för förföljelser eftersom den katolska kyrkan fortfarande var den främste fienden till Osmanska riket.

Det osmanska Bosniens huvudstad var förstSarajevo 1463–1583, därefterBanja Luka 1583–1686, samtTravnik 1686–1851 och sedan åter Sarajevo från 1851.

Under ledning av den bosniske adelsmannenHusein Gradaščević (1802–1834) gjorde huvuddelen av den bosniska adeln 1831 uppror motOsmanska riket. Upproret var en reaktion mot ett avHöga portens reformprogram, som bland annat innebar att Bosnien skulle fråntas sin autonoma status. Trots att upproret slogs ner 1832 och att regionen Hercegovina som en följd av detta gavs autonom status i förhållande till övriga Bosnien, anses Gradaščević idag vara en av de främsta bosniska nationalhjältarna.

I Österrike-Ungern

[redigera |redigera wikitext]

Som en följd av den osmanska förlusten i detrysk-turkiska kriget 1877–1878 överlämnades Bosnien och Hercegovina avBerlinkongressen tillÖsterrike-Ungern för att de skulle ”besätta och förvalta” provinsen. 1908 annekterades Bosnien och Hercegovina formellt av Österrike-Ungern. Serbiska nationalisters harm över detta var en del av motivet tillskotten i Sarajevo som dödade den österrikiske tronföljarenFranz Ferdinand1914 vilket utlöste detförsta världskriget.

I Jugoslavien

[redigera |redigera wikitext]

Direkt efter första världskriget,1918, kom Bosnien och Hercegovina att bli en del avSlovenernas, kroaternas och serbernas stat, ett försök att samla de sydslaviska delarna avÖsterrike-Ungern. Efter bara en månad gick denna stat samman med segermaktenSerbien i Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike, under serbisk kung och serbisk dominans. Detta omvandlades sedan 1929 tillKungariket Jugoslavien.

Under andra världskriget drabbades Bosnien och Hercegovina även avinbördeskrig och omfattandeetnisk rensning.Titos partisaner och Tito befriade större utsträckningar av landet redan år 1943, därför blev Bosnien platsen för de största tyska offensiver i regionen under kriget.

Under den tysk-italienska ockupationen blev Bosnien och Hercegovinas judiska befolkning näst intill förintad. Antalet serber som mördades i Jugoslavien under andra världskriget var minst 347 000, medan andra pekar på en siffra upp till 750 000. Den lista som gjordes1964 av den federala byrån iBelgrad visar personer födda i Bosnien och Hercegovina som miste livet under krigsåren 1941–1945. Listan är inte fullständig men innehåller namnen på 179 173 personer. Den bekräftar att den serbiska civilbefolkningen led de största förlusterna i regionen. Enligt listan var de dödade 72,1 % serber (129 114), 16,5 % muslimer (29 539), 4,4 % kroater (7 850) och 7 % av annan etnicitet. Särskilt utsatta var muslimer i östra Bosnien och Hercegovina längs flodenDrina på gränsen till Serbien och Montenegro medan serber och judar var utsatta i hela landet.[källa behövs]

Draža Mihailović ledde den kungatrogna armén (četniks) och ville återskapa kungariket Jugoslavien. I början förde han gerillakrig mot ockupationsmakterna i landet men kort efter detta kollaborerade med ockupationsmakterna och förde ett krig motTitos partisaner. Efter attUstaša-regimen i Kroatien och Bosnien och Hercegovina inlett sin stora utrensning av icke-kroater och muslimska bosniaker (som de ansåg vara kroater av muslimsk tro) blev målet hos den serbiska četnik-rörelsen att skapa en etnisk och religiöst homogen stat, som precis som Ustaša-rörelsen fick som mål att ”en tredjedel av icke serber skulle drivas ut ur landet, en tredjedel dödas och en tredjedel tvångsomvändas till rätta kyrkan”.[14]

Våren 1943 bildades den avHeinrich Himmler grundade13. Waffen-Gebirgs-Division der SS Handschar. Förbandet utbildades i Tyskland och en del återvände till Bosnien i februari 1944 medan resten skickades tillöstfronten. Samtidigt hade många bosnienserber anslutit sig till četnik-rörelsen.Titos partisaner hade, medan Handschardivisionen utbildades, deltagit i strider mot četnik-förbanden. Handschardivisionens soldater fick endast undantagsvis möta några četniker i strid; i stället sattes de in i strider mot partisanerna. När de tyska styrkorna retirerade från området i september1944 lämnade ett stort antal av soldaterna förbandet och anslöt sig ofta till just partisanerna.[källa behövs]

I Titos Jugoslavien

[redigera |redigera wikitext]

Efter attTitospartisaner befriade landet frånNazityskland 1945 blev Bosnien endelrepublik i den nyaSocialistiska federativa republiken Jugoslavien. Landet industrialiserades snabbt under 1950- och 1960-talet. Socialismen i Jugoslavien (Titoismen) blev säregen eftersom den var självständig frånSovjetunionen. Tito styrde landet fram till sin död 1980.

Jugoslaviens sönderfall, det bosniska kriget

[redigera |redigera wikitext]

Efter Titos död växtenationalismen hos de olika folkgrupperna i Jugoslavien och konflikter bröt först ut iKosovo och kom sedan att spridas till övriga delrepubliker. Serbien påstod sig vilja ena hela Jugoslavien, vilket många uppfattade som ett försök att genom centralisering av statsfederationen Jugoslavien skapa ett ”Storserbien”. Majoriteten av bosnierna var villiga att stanna inom Jugoslavien så länge det fanns någon sorts etnisk maktbalans i detta nya Jugoslavien. Denna etniska maktbalans utgjordes avSlovenien och framför alltKroatien. Dessa båda delrepubliker förklarade sig självständiga 1991. I en folkomröstning 1992 röstade majoriteten av de bosniska kroaterna och bosniaker för ett självständigt Bosnien och Hercegovina medan de flesta bosniska serber bojkottade omröstningen. Bosnien och Hercegovina blev en självständig stat somRepubliken Bosnien och Hercegovina den 5 april 1992 och erkändes som sådan avFörenta nationerna,Europeiska unionen,USA,Ryssland ochKina men inte av den bosnienserbiska folkgruppen och Jugoslavien (Serbien och Montenegro).

Den bosnienserbiska separatiströrelsen under ledning avRadovan KaradžićsSDS-parti hade redan under hösten 1991 utropat autonoma serbiska områden i Bosnien. I och med Bosniens självständighet utropades nu en ”serbisk republik” (Serbiska republiken) i likhet med den som tidigare utropats i Kroatien. Med hjälp från denJugoslaviska folkarmén och trupper från Serbien och Montenegro expanderades den självutnämnda ”serbiska republiken” genom att man ockuperade omkring 70 procent av Bosniens territorium. Detta var början påBosnienkriget där 110.000 människor fick sätta livet till varav var hälften civila varav 83 procent varbosniaker. Kroater och bosniaker var allierade när kriget bröt ut, men 1993 utbröt dock inbördes strider då kroater ville tilldela västra delar av landet tillKroatien. I takt med att denbosniska armén skaffade sig fler vapen och blev mer organiserad, befriade man också mer territorium främst i centrala Bosnien där kroaterna omringades, vilket 1994 resulterade i den bosnisk-kroatiska federationen. Under 1995 fick de bosniska och kroatiska styrkorna övertaget. Kriget tog slut 1995 efterNatos och andra internationella organs påtryckningar med bland annat Natos bombkampanj mot serbiska militären,Operation Deliberate Force.

Som självständig stat

[redigera |redigera wikitext]

Fredsavtalet undertecknades den 14 december 1995 iDayton,Ohio och kallas därför förDaytonavtalet. Avtalet innebar att serberna fick majoritet i en av landets två ”entiteter”, Serbiska republiken. Den andra entiteten utgörs av en federation mellan bosniaker och kroater och heterFederationen Bosnien och Hercegovina. Tillsammans medBrčkodistriktet i nordöstra delen av landet utgör dessa enheter idag landet Bosnien och Hercegovina. Detta har bland annat lett till en ganska komplicerad och svag politisk apparat som gör det svårt att ta några konkreta beslut, inte minst i känsliga frågor som lever kvar från 1990-talet.

Efter krigsslutet 1995 hade Nato länge fredsbevarande trupper i landet (SFOR) men år 2004 togEuropeiska unionen över uppgiften i den så kalladeOperation Althea. Även om efterkrigstiden inte har präglats av några väpnade konflikter så harEufor idag ungefär 2000 man stationerade i Bosnien och Hercegovina.

Geografi

[redigera |redigera wikitext]
Engelskspråkig karta över Bosnien och Hercegovina.
Gamla bron i Mostar.
Vattenfall iJajce.
Adriatiska havet vidNeum.
Ramsko jezero.
Jahorina vintertid.

Bosnien ligger på västraBalkanhalvön, och gränsar tillKroatien i nord och sydväst, samtSerbien i öster ochMontenegro i sydöst. Ett slättland utbreder sig vidSava i norr. I övrigt är landet för det mesta bergigt, skogklätt och inkluderar centralaDinariska Alperna. Det genomdras av breda kitteldalar (s.k.poljer) och avvattnas av Savas bifloder. De nordöstra delarna når in ipannoniska fälten, medan landets södra del nästan gränsar motAdriatiska havet. Landet har en kustlinje på enbart 24 kilometer, runt stadenNeum i kantonenHercegovina-Neretva. Denna sträcka är omsluten av kroatiskt territorium och territorialvatten, men Bosnien och Hercegovina har enligt internationell rätt en garanterad korridor till internationellt vatten.

Namnet Bosnien och Hercegovina kommer från det tidigare namnetBosnien och regionenHercegovina. Hercegovina utgör ungefär en fjärdedel av landets totala yta medan Bosnien utgör den resterande delen.

Landets största städer är huvudstadenSarajevo,Banja Luka,Mostar,Tuzla ochZenica.

Styre och politik

[redigera |redigera wikitext]

Författning och styre

[redigera |redigera wikitext]

Landets nuvarandeförfattning tillkom genomöverenskommelsen i Dayton iOhio iUSA, hösten1995, vilken avslutade fyra och ett halvt års grymma strider. Militära styrkor från EU, här kalladeEufor, besätter fortfarande landet, som dock i princip är politiskt suveränt.

I enlighet medDaytonavtalet består Bosnien och Hercegovina av tvåentiteter:Federationen Bosnien och Hercegovina, som till större delen befolkas avbosniaker och mindre avkroater, och Serbiska republiken, en serbiskt dominerad del där de flesta ärserber. Federationen Bosnien och Hercegovina är uppdelad i tio självstyrandekantoner. Serbiska republiken är däremot en enhet. Båda entiteternas regeringar ska enligt en överenskommelse från27 mars2002 innehålla ministrar från de tre ”konstituerande folken”,bosniaker,serber ochkroater. Utöver de två entiteterna, utgör distriktetBrčko en tredje enhet inom landet oberoende av både Federationen Bosnien och Hercegovina och Serbiska republiken. Brčko befolkas av 40 procent serber, 39 procent bosniaker och 20 procent kroater och är en strategiskt viktig enhet, eftersom den står som en barriär mellan den östra och västra delen av Serbiska republiken och dessutom anses vara en politiskt förebild för resten av landet.

Staten Bosnien och Hercegovina styrs av ett folkvaltpresidentråd bestående av tre personer (dvs etttriumvirat) som omväxlande innehar ordförandeskapet[15] (vilket felaktigt men i praktiken ofta benämns som presidentposten). Av dessa tre personer ska en varabosniak och enkroat, båda valda frånFederationen Bosnien och Hercegovinas territorium, och enserb vald från Serbiska republiken.[15]

Presidentrådsbyggnaden i Sarajevo.[16]

Presidentrådet utser Bosnien och Hercegovinasministerråd, som är landets regering.[15] Ministerrådet består av en ordförande och nio ministrar. Dessa är ansvariga inför parlamentet.[15]

Bosnien och Hercegovina har etttvåkammarparlament som består av ett representanthus med 42 direkt folkvalda ledamöter, 28 från Federationen och 14 från Serbiska republiken, samtFolkens hus, som består av 15 indirekt valda ledamöter, 5 bosniaker och 5 kroater, som utses av Folkens hus i Federationen Bosnien och Hercegovina, och 5 serber, som utses av nationalförsamlingen i Serbiska republiken.

I enlighet med Daytonavtalet ärFN:s högste representant för Bosnien och Hercegovina överordnad alla valda representanter i Bosnien. FN:s högste representant kan avsätta alla tjänstemän och valda politiker samt avskaffa och införa lagar som han finner för gott.[17]

Administrativ indelning

[redigera |redigera wikitext]
Bosnien och Hercegovinas kommuner:
Blå – Federationen Bosnien-Herceg.
Röda – Serbiska republiken.
Grön – Brčko (distrikt).

Bosnien och Hercegovina är indelade i tvåentiteter och ettdistrikt:

Federationen Bosnien och Hercegovina är indelade i tiokantoner (liknandelän) med långtgåendeautonomi som i sin tur är indelade i kommuner. Sefederationen Bosnien och Hercegovinas kantoner. Serbiska republiken är inte indelat i några kantoner utan direkt i kommuner.

Dagens administrativa indelning med två entiteter och ett distrikt är grundat genomfredsavtalet i Dayton där alla parter tvingades till en kompromiss. Kritiker menar att indelningen är en produkt avkriget i Bosnien och Hercegovina och att det är ineffektivt och dåligt på flera plan. Därför är det nu aktuellt med ändringar igrundlagen där alla tre sidor (bosniaker,serber ochkroater) ska framföra önskemål och försöka enas om hur man ska dela in landet administrativt på ett bättre sätt. Förändringarna i indelningen av landet är en förutsättning för att Bosnien och Hercegovina ska kunna ansluta sig tillEuropeiska unionen i framtiden.

Internationella relationer

[redigera |redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovina inledde den 25 november2005 sin process till ett eventuellt framtida medlemskap iEuropeiska unionen (EU). Detta gjorde landet genom att inleda förhandlingar om ettstabiliserings- och associeringsavtal (SA-avtal). Dettaparaferades den 4 december2007 och undertecknades av landets premiärminister den 16 juni2008 efter att det bosniska parlamentet iSarajevo röstat igenom en lag för polisreform som EU hade krävt av landet. Regeringens nästa mål är att erhålla kandidatstatus för medlemskap i EU, vilket kan bli verklighet under 2010-talets första hälft beroende på vilka framsteg landet gör. Förhandlingar omvisumfrihet med EU pågick fram till 2010. En viktigstötesten var införandet avbiometriska pass. Efter att ha infört sådana pass den15 oktober2009, erhöll Bosnien och Hercegovina den15 december2010 visumfrihet för resor under 90 dagar tillSchengenområdet.[18][19]. Den 15 februari 2016 ansökte landet om medlemskap iEuropeiska unionen. I december 2022 beviljades Bosnien och Hercegovina status som kandidatland under vissa förutsättningar.[20]

Bosnien och Hercegovina är även ett av de länder som närmar sig medlemskap iNato. Landet gick med iPartnerskap för fred (PFF) den 14 december2006. År2008 avslutade landet en IPAP (Individual Partnership Action Plan) och under Natos toppmöte iBukarest,Rumänien, i april2008 inleddes en ”intensifierad dialog”. Inom den kommande perioden vill landets regering även ha en så kallad MAP (Membership Action Plan), då detta behövs för att kunna gå med i försvarsalliansen. Den 2 oktober 2009 ansökte Bosniens president officiellt om MAP (Membership Action Plan) i Natos högkvarter i Bryssel. I april 2010 fick Bosnien och Hercegovina en officiell inbjudan att gå med i MAP på Natos toppmöte i Tallinn, Estland. Landet är nu ett kandidatland för Nato-medlemskap tillsammans medMontenegro ochNordmakedonien.

Ekonomi och infrastruktur

[redigera |redigera wikitext]

Näringsliv

[redigera |redigera wikitext]

Jord- och skogsbruk

[redigera |redigera wikitext]

Jordbruk är huvudnäring,skogsbruket ochskogsindustrin är välutbyggda.

Råvaror

[redigera |redigera wikitext]

Det finns goda mineraltillgångar somjärnmalm,koppar,krom ochmangan.

Industri

[redigera |redigera wikitext]

Givet tillgången på naturtillgångar ärjärn-,stål- ochaluminiumverk en växande industri.

Turism

[redigera |redigera wikitext]

Enligt en uppskattning av Världsturismorganisationen kommer turismen i Bosnien och Hercegovina att ha den tredje högsta tillväxttakten i världen mellan 1995 och 2020.

Sedan 2013 har turismen vuxit med 40 procent över hela landet. 2016 besökte 1 140 000 turister landet. Sarajevo och Mostar är mest besökta enligt Vecerni List[21]. Snabbtåg ansluterSarajevo ochMostar och järnvägen sträcker sig över och under bergmassiverna emellan.

Bosnien har under de senaste åren varit ett attraktivt investeringsföremål för flera Gulfstater såsom Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Qatar[22]. Investeringen omfattar upprättandet av bland annat tusentals bostäder, flera hotell, ett köpcentrum och ett sjukhus vid området som befinner sig vid foten av Bjelašnica, ett av fyra berg som omger huvudstaden Sarajevo. Nära Trnovo, en ort nära Sarajevo med cirka 3 000 invånare, byggs nya turiststaden fokuserad på kunder från Gulfstaterna och döpt tillBuroj Ozone.

Huvudstaden Sarajevo har en bred turistindustri och en snabbt växande tjänstesektor tack vare den starka årliga tillväxten inom turistsektorn. Sarajevo gynnas också av att vara både en sommar- och vinterdestination med kontinuitet i sin turism under hela året. Reseguiden Lonely Planet har utsett Sarajevo till den 43:e bästa staden i världen, och i december 2009 rankades Sarajevo som en av de tio bästa städerna att besöka under 2010[23].

År 2013 besökte 302 570 turister Sarajevo, 17,9 procent fler än 2012, vilket ger 595 637 övernattningar, vilket är 18 procent fler än under 2012[24].

Handel

[redigera |redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovinas största handelspartner är den europeiska unionen med: Tyskland, Kroatien, Italien, Slovenien och Österrike som majoritet. Efter europeiska unionen är Kina, Turkiet, Ryssland och Serbien Bosniens största handelspartners.[25]

Infrastruktur

[redigera |redigera wikitext]

Transporter

[redigera |redigera wikitext]

I Bosnien finns fyra internationella flygplatserMostar,Banja Luka,Tuzla ochSarajevo. Det går bussar från Tyskland och Skandinavien till de större bosniska städerna. Bussar går också från Bosnien till Kroatien och från Montenegro och Serbien till Bosnien. Nätet av inrikesbussar är väl utbyggt men trafiken blir kraftigt reducerad på helgerna. Järnvägar går mellan Čapljina, Mostar och Sarajevo, Sarajevo via Doboj till Banja Luka med moderna snabbtåg av typenTalgo. Lokaltåg går mellan Doboj och Tuzla, och mellan Banja Luka och Dobrljin. Alla internationella förbindelser är för tillfället indragna.[26]

Staten planerar att bygga ytterligare 3 flygplatser till i städerna: Brcko, Bihac och Trebinje. Sammanlagt kommer det finnas sju stycken internationella flygplatser i Bosniens och Hercegovinas territorium. Landet kommer då vara tvåa i balkan med flest flygplatser efter Kroatien.[27]

I de flesta städerna i Bosnien finns det oftast busstrafik till andra städer runt om i landet. I de större städerna som: Sarajevo, Banja Luka, Tuzla, Mostar, Zenica, Prijedor, Brcko, Bihac och Sanski most finns linjer till huvudstäder tillsammans med andra städer runt om i hela Europa.[28]

Utbildning

[redigera |redigera wikitext]

Utbildningssystemet i Bosnien och Hercegovina består av tre nivåer: grundskola, gymnasium och universitet.

Grundskolan är nioårig, gratis och obligatorisk för alla barn i åldern 7 till 15 år. Gymnasiet är också gratis och är 3- eller 4-årigt beroende på program. Det finns olika allmänna och tekniska program. De flesta barnen i Bosnien och Hercegovina börjar skolan när de är sex eller sju år och slutar gymnasiet när de är arton eller nitton. Studenter som går ut det allmänna programmet, det så kalladeGimnazija, fårMatura (examen) och kan välja om de vill skriva in sig på universitetet. Först måste de dock göra ett inskrivningsprov vid den valda fakulteten. Studenter som har gått ut något av de tekniska gymnasierna får ettDiploma.

Bosnien och Hercegovinas högre utbildningsväsende består av åtta universitet (Sarajevos universitet, Tuzlas universitet, Bihaćs universitet, Banja Lukas universitet, Zenicas universitet, Östra Sarajevos universitet samt Mostars två universitet; Džemal Bijedić-universitetet och Mostars universitet) med cirka 90 fakulteter och konstakademier. Universitetsexamen kan tas vid fakulteterna och konstakademierna. Det finns 22 privata institutioner för högre utbildning. Lagen om högre utbildning (som gick igenom i juli 2007) betraktar privata och offentliga institutioner som jämlika.

Befolkning

[redigera |redigera wikitext]

Demografi

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Bosnien och Hercegovinas demografi

Befolkningen ärsydslavisk men sedan gammalt mycket blandat, ett arv från debysantinska,turkiska, ochhabsburgska styrena.[29] En storskalig migration underBosnienkriget1990-talet har orsakat stora demografiska skiftningar. Förstafolkräkning skedde 2013.[30]. 2013 var befolkningen på cirka 3,5 miljoner, vilket innebär en minskning på 900.000 människor sedan 1991.

Enligt 1991 års folkräkning hade Bosnien och Hercegovina en befolkning på 4 354 911. 43,5 % varbosniaker, 31,2 %serber, 17,4 %kroater och 7,9 % övriga (däriblandjugoslaver,romer ochalbaner).[31]

Det finns en stark korrelation mellan etnisk identitet och religion. Enligt data från 2013 års folkräkning är landets etniska uppdelning 50,11% bosniaker, 35,1% serber, 12 % kroater och 3% övriga.[2]

Under en tid användes beteckningen ”muslim” på den etniska grupp som idag kallas bosniaker. Detta avskaffades för att undvika begreppsförvirring (man behöver inte vara troende muslim för att vara bosniak).

Drygt 1 100 Jehovas vittnen är också verksamma i 16 församlingar (2009).

Ungdomsarbetslösheten (åldern 15–24 år) uppskattas till 62,8 %, den högsta i världen.[5]

Större städer

[redigera |redigera wikitext]

Språk

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartiklar:bosniska, kroatiska och serbiska

I Bosnien och Hercegovina användsbosniska som talas av den etniskt största folkgruppenbosniaker samt en del avserber ochkroater,serbiska som talas av etniskaserber ochkroatiska som talas av etniskakroater samt 17 minoritetsspråk.[32] Detta reflekterar den etniska bakgrunden hos befolkningen, snarare än de verkliga språkliga skillnaderna. Skillnaderna mellan de tre största språken är så liten att folk kan förstå varandra lika bra som de förstår någon annan talare av samma språk. När Bosnien och Hercegovina ingick iJugoslavien gick de tre språken under den gemensamma benämningenserbokroatiska.

Vapensköld medfleur-de-lis är bosniakernas nationalsymbol som användes under medeltiden och under perioden 1992–1998 och pryddes av sex gyllene liljor.

Bosniska och kroatiska använder detlatinska alfabetet medan det serbiska använder detkyrilliska.

Religion

[redigera |redigera wikitext]
Ferhad-Begova-moskén i Sarajevo.

Enligt Bosnien och Hercegovinas konstitution råder det religionsfrihet i Bosnien och Hercegovina.[33] I konstitutionerna till de två entiteterna Bosnien och Hercegovina och Serbiska republiken fastslås det att det även råder religionsfrihet inom dessa.[33] Den religiösa tillhörigheten fördelas mellan 40 % muslimer, 31 % ortodoxa, 15 % katoliker och 14 % övriga.[5]

Kultur

[redigera |redigera wikitext]
Nationalteatern i Sarajevo.

Bosnien och Hercegovina var beläget mellan öst och väst under en stor del av sin historia och har därför en kultur som är en blandning mellan de båda. De flesta städers siluetter kännetecknas av katolska kyrkor från väst som möter moskéer och ortodoxa kyrkor från öst.

Konstarter

[redigera |redigera wikitext]

Musik

[redigera |redigera wikitext]

Sevdah är en musikgenre som härstammar från Bosnien och Hercegovina och som fortlever och utvecklas fortfarande idag. En av de mest kända sevdahsångerskorna ärHanka Paldum. BandetMostar Sevdah Reunion är internationellt känt i musikkretsar. Många kända musikband från dåvarande Jugoslavien har sitt ursprung i Bosnien och Hercegovina. Några av dessa är Zabranjeno Pusenje ochBijelo Dugme, som på den tiden då det begav sig var multi-etniskarockband, och som fortfarande idag är väldigt populära i alla länder som ingick iJugoslavien. De senaste 15 åren har sett en ökad popularitet avturbofolk, vilket är en kombination av traditionellfolkmusik och dagenspopmusik. Bland populära turbofolkmusiker kan nämnasMile Kitić,Jovan Perišić,Al' Dino ochLepa Brena. Andra folkkära musiker ärHaris Džinović,Dino Merlin ochKemal Monteno. Många populära internationella artister kommer ursprungligen från Bosnien, såsomMladen Solomun ochdZihan & Kamien.

Litteratur

[redigera |redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovinas mest kända författareIvo Andrić fickNobelpriset i litteratur 1961. Hans mest kända bok ärBron över Drina som handlar om landets historia.

Film

[redigera |redigera wikitext]

Kända bosniska filmer inkluderarIngenmansland av Danis Tanović som vann enOscar 2002 ochGo West om ett serbisk-bošniakiskt homosexuellt par som försöker klara sig igenom 90-talets krig. FilmenGori Vatra är en mörk komedi om tiden efter krigen, med korruption och misslyckad etnisk integration. I filmen försöker man i staden Tešanj gömma undan alla problem inför ett besök av den amerikanske presidentenBill Clinton.[34]

Sarajevos filmfestival har ägt rum sedan 1995. Filmfestivalen har år 2010 och 2011 gästats avBrad Pitt ochAngelina Jolie.

Traditioner

[redigera |redigera wikitext]

Helgdagar och högtider

[redigera |redigera wikitext]

Denna lista hämtas från Wikidata. Informationen kan ändrasdär.


Den 1 mars uppmärksammasBosnien och Hercegovinas självständighetsdag, en nationell högtid som markerar folkomröstningen i mars 1992. Denna omröstning resulterade i att Bosnien och Hercegovina blev självständigt frånJugoslavien.[35]

Matkultur

[redigera |redigera wikitext]
Huvudartikel:Bosniska köket
Ćevapčići med lök och pitabröd.
Baklava.

DetBosnien-hercegovinska köket har influerats av traditioner från både väst och öst. Bosnisk mat är nära besläktad medturkisk ochgrekisk mat, och med rätter från andraMedelhavskök. Det finns även många influenser frånCentraleuropa. Typiskaingredienser i den bosniska matlagningen ärtomater,potatis,lök,vitlök,paprika,gurka,morötter,vitkål,svamp,spenat,zucchini,bönor,plommon,mjölk ochpavlaka, en tjock syradgrädde. Vanliga kötträtter inkluderar bland annatnötkött ochlamm. I de flesta fall är det bara denkristna delen av befolkningen som äterfläskkött. Några lokala specialiteter ärćevapčići,burek,dolma,sarma,pilaff,gulasch ochajvar. De bästa lokalavinerna kommer frånHercegovina där det finns många vindruveodlingar. Plommon- ochäppelrakija produceras iBosnien.

Idrott

[redigera |redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovina spelade iVärldsmästerskapet i fotboll 2014.

Internationella rankningar

[redigera |redigera wikitext]
OrganisationUndersökningRankning
Heritage Foundation/The Wall Street JournalIndex of Economic Freedom 201983 av 180
Reportrar utan gränserPressfrihetsindex 201963 av 180
Transparency InternationalKorruptionsindex 201889 av 180
FN:s utvecklingsprogramHuman Development Index 201875 av 189

Referenser

[redigera |redigera wikitext]
  1. ^ (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 68. Arkiverad frånoriginalet den 6 oktober 2014.https://web.archive.org/web/20141006224003/http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146. Läst 26 september 2014 Arkiverad 6 oktober 2014 hämtat från theWayback Machine.
  2. ^ [ab][1]
  3. ^”Den etniska konflikten i Bosnien och Hercegovina”. Cetin Hasan & Dario Tomas / Lunds universitet, Statsvetenskapliga institutionen.http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1398932&fileOId=1398947. Läst 11 augusti 2018. 
  4. ^[2]
  5. ^ [abc]CIA – The World FactbookArkiverad 15 mars 2018 hämtat från theWayback Machine. cia.gov läst 2012-07-26
  6. ^”Bosnia and Herzegovina - European Commission” (på engelska). enlargement.ec.europa.eu. 27 maj 2025.https://enlargement.ec.europa.eu/enlargement-policy/bosnia-and-herzegovina_en. Läst 10 juni 2025. 
  7. ^NATO. ”Relations with Bosnia and Herzegovina” (på engelska). NATO.https://www.nato.int/cps/en/natohq/topics_49127.htm. Läst 10 juni 2025. 
  8. ^Miklosic, Franc (1858). Monumenta Serbica. sid. 105-109. Läst 21 juni 2020 
  9. ^Enver Imamović - Stanovništvo u BiH
  10. ^Mustafa Imamović - Historija Bošnjaka
  11. ^Noel Malcolm - Bosnia: A short history
  12. ^Muhamed Hadžijahić, Povijest Bosne u IX i X stoljeću
  13. ^Robert J. Donia; John Van Antwerp Fine (1994). Bosnia-Hercegovina: A Tradition Betrayed. Hurst.ISBN 978-1-85065-211-3.http://books.google.com/books?id=qJvbRP5KSq4C&pg=PA7. Läst 14 mars 2013 
  14. ^Sanimir Resic (2006). En historia om Balkan. Jugoslaviens uppgång och fall. Lund: Historiska media. sid. 221-222.ISBN 91-85057-75-4 
  15. ^ [abcd]”Constitutional and Legal Jurisdictions” (på engelska). Presidency of Bosnia and Herzegovina.http://www.predsjednistvobih.ba/nadl/default.aspx?id=18268&langTag=en-US. Läst 9 maj 2021. 
  16. ^”The Building of the BiH Presidency” (på engelska). Presidency of Bosnia and Herzegovina. 23 april 2004.http://www.predsjednistvobih.ba/zgr-konak/predsjednistvo/default.aspx?id=18247&langTag=en-US. Läst 9 maj 2021. 
  17. ^The Mandate of the OHRArkiverad 14 maj 2011 hämtat från theWayback Machine. ohr.int – Office of the High Representatives officiella hemsida
  18. ^”EU grants visa-free travel rights to Albania, Bosnia” (på engelska). EUbusiness. 8 november 2010.http://www.eubusiness.com/news-eu/immigration-bosnia.6um/. Läst 8 november 2010. 
  19. ^”Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1091/2010 av den 24 november 2010 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav”. EUT L 329, 14.12.2010, s. 1-2. EUR-Lex.http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2010:329:0001:0002:SV:PDF. 
  20. ^https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/enlargement/bosnia-herzegovina/
  21. ^[3]
  22. ^”Dubaibolag bygger turiststad i Bosnien för miljarder”. Travel Report. 19 oktober 2015. Arkiverad frånoriginalet den 22 december 2015.https://web.archive.org/web/20151222152423/http://www.travelreport.se/2015/10/19/dubaibolag-bygger-turiststad-i-bosnien-for-miljarder/. 
  23. ^”Arkiverade kopian”. Arkiverad frånoriginalet den 16 oktober 2015.https://web.archive.org/web/20151016032742/http://www.news.com.au/news/photos-e6frflw0-1225794915428?page=2. Läst 17 december 2015. 
  24. ^http://www.fzs.ba/god.htm
  25. ^”Economy of Bosnia and Herzegovina - Wikipedia” (på engelska). en.m.wikipedia.org.https://en.m.wikipedia.org/wiki/Economy_of_Bosnia_and_Herzegovina. Läst 21 februari 2020. 
  26. ^”Arkiverade kopian”. Arkiverad frånoriginalet den 30 juni 2018.https://web.archive.org/web/20180630214428/http://www.zfbh.ba/zfbhenx/index.php?option=com_content&task=view&id=56&Itemid=91#. Läst 30 juni 2018. 
  27. ^link, Get; Facebook; Twitter; Pinterest; Email; Apps, Other. ”Bosnia plans to build three new airports”.https://www.exyuaviation.com/2017/07/bosnia-plans-to-build-three-new-airports.html. Läst 21 februari 2020. 
  28. ^”Bosnia by bus, information about bus travel in Bosnia”. getbybus.com.https://getbybus.com/en/bosnia-by-bus. Läst 21 februari 2020. 
  29. ^Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  30. ^Bosnia Edges Closer To Population Census Senka Kurt, balkaninsight.com, 1 augusti 2011, läst 2012-07-26
  31. ^Siffror enligtSida.
  32. ^Sveriges ambassad i Sarajevo
  33. ^ [ab]Bosnia and Herzegovina International Religious Freedom Report 2007 state.gov,USA:s utrikesdepartement, läst 2012-07-26
  34. ^Elliott, MarkBosnia & Hercegovina – Arts iEastern Europe, Lonely Planet (2009) s.104-105
  35. ^”EU behöver öka sitt engagemang för Bosnien-Hercegovina”. www.europaportalen.se.https://www.europaportalen.se/2023/03/eu-behover-oka-sitt-engagemang-bosnien-hercegovina. Läst 17 januari 2025. 

Externa länkar

[redigera |redigera wikitext]
v  r
Länkar till relaterade artiklar
v  r
Bosnien och Hercegovina
Bosnien och Hercegovinas historia
Entiteter/DistriktBosniens och Hercegovinas statsvapen
Kantoner
Största städer
Orter i Bosnien och Hercegovina ·Federationen Bosnien och Hercegovinas kantoner
v  r
Europa
Självständiga stater
Särskilda områden
v  r
Länder runtMedelhavet
v  r
Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE)
OSSE:s logotyp
v  r
Europarådet Europarådet
v  r
Före dettaJugoslavien
Föreförsta
världskriget
Bosnien och Hercegovina (1878–1918) ·Dalmatien (1849–1918) ·Kroatien (1868–1918) ·Krain (1815–1918) ·Osmanska Makedonien (1300-talet–1912) ·Montenegro (1910–1918) ·Serbien (1882–1918)
Mellankrigstiden
ochefterkrigstiden
Efter 1989
Förbundsrepubliken Jugoslavien (1992–2003) (Serbien och Montenegro (2003–2006),Serbien (2006–),Montenegro (2006–),Kosovo (2008–) ·Slovenien (1992–) ·Kroatien (1992–) ·Bosnien och Hercegovina (1992–) ·Nordmakedonien (1993–)
Årtalen är för internationellt erkännande. Den kroatiska staten 1941–45 hade dock begränsat erkännande.
v  r
Administrativa indelningar iEuropa
Auktoritetsdata

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Bosnien_och_Hercegovina&oldid=57668549
Kategorier:
Dolda kategorier:

[8]ページ先頭

©2009-2025 Movatter.jp