Baden-Württemberg ligger i sydvästra Tyskland och gränsar tillSchweiz i söder och tillFrankrike i väster, samt till tre andra tyska förbundsländer:Rheinland-Pfalz (nordväst),Hessen (norr) ochBayern (öst).
FlodenDonau har sin källa i Baden-Württemberg, och genom staten flyter ocksåRhens bifloderNeckar ochMain. Rhen utgör i sin tur gränsen till Frankrike och delar av gränsen till Schweiz. På gränsen till Schweiz ligger en av Centraleuropas största sjöar,Bodensee.
Man har kunnat visa att människor levde i Baden-Württemberg redan för en halv miljon år sedan. Fynden avHomo heidelbergensis vidMauer ochHomo steinheimensis vidSteinheim an der Murr räknas som de äldsta mänskliga fynden iEuropa överhuvudtaget. Man kan påvisa kulturellt liv i området 35 000 till40 000 år tillbaka i tiden. UnderHallstatt-tiden befolkades stora delar av landet av kelterna.
Mellan 70 och 150 e.Kr. erövrade romarna stora delar av det område som idag ligger i Baden-Württemberg. Romarna fördrevs från 260 e.Kr. avalemannerna. Efter att de i sin tur underkastats det frankiska riket mellan496 och746 utgjordes dagens förbundsstat av hertigdömenaFranken ochSchwaben. De båda hertigdömenas sönderfall fram till 1200-talet ledde en extrem territorial splittring i hundratals små grevskap, riksstäder, kyrkstyrda områden och till och med enstaka byar styrda av riddarskap.Napoleonkrigen och dess följder skapade en process som slutade med endast fyra territorier blev kvar:Württemberg,Baden, som1806 hade blivit ett kungarike respektive ett storhertigdöme,Hohenzollern-Hechingen samtHohenzollern-Sigmaringen och dessutom stadenBad Wimpfen somhessisk exklav.1871 blev båda länderna delar av dettyska riket. Hohenzollern-Hechingen och Hohenzollern-Sigmaringen hade redan1850 kommit att bli delar avPreussen.1919 fick Baden och Württemberg demokratiska författningar.1933 ersattes de självständiga landsregeringarna av nazistiskaGauleiter ochriksståthållare (Reichsstatthalter).
Förbundsrepubliken Tysklands grundlag,Grundgesetz, band de tre länderna enligt artikel 118 att komma till en överenskommelse rörande en ny indelning av områdena. Om man inte kom överens skulle detta ske med hjälp av en statlig lag (Bundesgesetz). Alternativ var förenandet till en sydvästlig stat (”Südweststaat”) eller återskapandet av Baden och Württemberg. Württemberg-Baden och Württemberg-Hohenzollern eftersträvande en sydvästlig stat och Baden ville återskapa länderna. En folkomröstning blev aldrig av då regeringarna inte kom överens om genomförandet.
En statlig lag från4 maj1951 delade in omröstningsområdena i fyra zoner: Nordwürttemberg, Nordbaden, Südwürttemberg-Hohenzollern och Südbaden. En sammanslagning av länderna skulle accepteras när en majoritet i hela området (alla fyra zoner) och majoriteter i tre av de fyra zonerna röstade för. Omröstningsförfarandet favoriserade de som ville ha en sammanslagning då majoriteter för en sammanslagning fanns i Württemberg-zonerna och Nordbaden. Regeringen i Südbaden lade in en författningsprotest mot röstningslagen men nådde ingen framgång och först 1956 ogiltigförklarades omröstningen från 1951 av författningsdomstolen (Bundesverfassungsgericht) som fann att man vid röstningen inte tagit tillräcklig hänsyn till omröstningen i Südbaden och att man där skulle ha en ny folkomröstning. Författningsdomstolen fastställde att omröstningsförfarandet gjort att den südbadska folkviljan överspelats. Folkomröstningen sköts hela tiden på framtiden och det krävdes ytterligare ett beslut av författningsdomstolen 1969 varpå en folkomröstning var tvungen att ske innan 30 juni 1970. Denna genomfördes 7 juni 1970 med resultatet att 81,9 % röstade för det nya förbundslandet. Valdeltagandet låg på 62,5 %.
Före folkomröstningen 9 december 1951 ägde en bitter kamp rum mellan förordare och motståndare av den planerade Sydväststaten ("Südweststaat"). De ledande förordarna för en sammanslagningen var Württemberg-Badens ministerpresidentReinhold Maier ochWürttemberg-Hohenzollerns statspresidentGebhard Müller. Den ledande motståndaren var Südbadens statspresidentLeo Wohleb. Vid omröstningen röstade 93 % i Württembergs båda delar för en fusion, i Nordbaden 57 % men bara 38 % i Südbaden. I tre av de fyra röstningsområdena fanns det en majoritet för bildandet av en sydväststat och därmed var beslutet klart om en sammanslagning. Det hade funnits en majoritet på 52 % för ett återskapande av Baden som land om man räknat resultatet i hela Baden.
Förbundslandet Baden-Württemberg grundades25 april1952, efter folkomröstningen.Reinhold Maier (FDP/DVP) bildades som första ministerpresident en koalition bestående avSPD, FDP/DVP ochBHE däremot kom inteCDU med. Detta skapade irritation hos de båda sydliga landsdelarna Südbaden och Südwürttemberg-Hohenzollern som inte kände sig helt eller tillräckligt representerade i den nya regeringen. Förbundsdagsvalen6 september1953 som sågs samtidigt avReinhold Maier som en folkomröstning rörande hans politik. CDU fick en absolut majoritet och Maier tog konsekvenserna och avgick som ministerpresident. Hans efterträdare blevGebhard Müller som bildade en koalitionsregering av CDU, SPD, FDP/DVP och BHE som höll fram till 1958. Müllers efterträdare och tredje ministerpresident blevKurt Georg Kiesinger.
Delstatens namn var föremål för en längre strid. Namnet Baden-Württemberg var från början tänkt som ett övergångsnamn men gick slutligen igenom då inget annat namn accepterades av alla sidor. Delstatens författning fick laga kraft 19 november 1953 och beslöts av delstatsförsamlingen och inte genom en folkomröstning.
Delstaten satsar varje år stora summor på vetenskap och utveckling. Inom high-tech finns bland annat Europas största mjukvarutillverkareSAP AG med huvudkontor iWalldorf[1]
Sedan 2011 leds Baden-Württemberg av de gröna (tyska die Grüne) av ministerpresident Winfried Kretschmann. Traditionellt sett är Baden-Württemberg konservativt med CDU som det ledande partiet. Mellan 1953 och 2011 tillhörde ministerpresidenten CDU. Samtidigt har liberala FDP ett av sina starkaste fästen i delstaten. Från 1980-talet har Bündnis 90/Die Grünen växt sig starkt. Regeringsmakten har innehafts av CDU men tidvis har koalitioner ägt rum med FDP och SPD. CDU har haft absolut majoritet ett flertal gånger, vid alla val 1972-1992. 1968-1972 sattNPD i lantdagen och under 1990-taletDie Republikaner. 2011 förlorade CDU posten som ministerpresident till Die Grünen.
.svg)
.svg)
