Abu'l-Fath Jalal-ud-din Muhammad Akbar (persiska:ابو الفتح جلال الدين محمد اكبر;[uttal saknas] mer känd somAkbar den store ellerAkbar I), född15 oktober1542 iAmarkot iRajputana, död27 oktober1605 iFatehpur Sikri[1][2] är den mest kände avmogulhärskarna i Indien. Han blevindisk stormogul efter sin farHumajun som avled i februari 1556.[3][4] Efter Akbars trontillträde fördes regeringen först avvesirenBajram Khan tills Akbar fyllt 16 år (alternativt 18 år). Akbar betraktas som den störste av stormogulerna, av många betraktad som den egentlige grundläggaren avmogulriket. NamnetAkbar betyder just "den store".
Redan samma år som han blev stormogul segrade han tillsammans med vesiren Bajram Khan islaget vid Panipat över den afghanske härskarenAdil Shahs hinduiske generalHemu.
Akbar den stores fullständiga namn och titel var/ärAl-Sultan al-'Azam wal Khaqan al-Mukarram, Imam-i-'Adil, Sultan ul-Islam Kaffatt ul-Anam, Amir ul-Mu'minin, Khalifat ul-Muta'ali Abu'l-Fath Jalal ud-din Muhammad Akbar I Sahib-i-Zaman, Padshah Ghazi Zillu'llah ['Arsh-Ashyani]. Ursprungligen var detDjelal-eddin Muhammed (urdu: جلال الدین محمد اکبر,Jalaluddin Muhammad Akbár), och en variant ärAkbar-e-Azam.
Det svenska epitetet Akbar den store är ett slags tautologi eftersom Akbar också betyder ”den store”.
Genom lyckosammakrig befäste han sin makt och vidgade sitt rike; Akbar besegrade definitivt deafghanska krigsherrar som tidigare utmanat mogulernas makt. Han besegrade alla de småmuslimska erövringsmonarkierna norr omVindhyabergen och förvandlade dem tillprovinser i sitt rike.[5] Genom krig och förbund bragte han även de många hinduiska småfurstarna inom detta vidsträckta område under Delhirikets överhöghet,rajputernas underkuvande (1561-1568), nedreBengalens erövring från afghanerna (1576), erövringen avKashmir (1586),annektionen avSindh (1592) ochKandahars återerövring (1594)[6][7] betecknar de förnämsta stadierna i Akbars erövringskrig och mogulväldets utvidgning. Mot slutet av sin regering vände han sina vapen mot södra Indien, men mötte starkt motstånd och avstod då från vidare erövringar åt detta håll. Han residerade i Agra, dit han flyttat regeringens säte från Delhi.
Akbar var inte bara en stor erövrare, utan förstod även att hålla samman och mästerligt organisera sitt väldiga rike, främja folkets välstånd samt vinna dess kärlek och förtroende. Riket indelades iprovinser underguvernörer med fullständig militär, finansiell och rättsskipningsmyndighet. I städerna infördes ett ordnatpolisväsende, militären omorganiserades fullständigt, och över hela riket genomfördes ett ordnat skattesystem, som klokt grundades på hinduernas gamla sedvänjor och i sina huvuddrag ännu äger bestånd. Han grundlade den indiska mattknytarkonsten, genom de s.k.mogulmattorna. Han grundade mattknytningsskolor i Agra.
Genom en vis regering vann Akbar sitt folks kärlek och ökade sitt rikes välstånd; han främjade åkerbruk och handel och lät verkställa landmätningar, han införde ett fungerande förvaltningssystem, kallat mansabdar, som i vissa delar av Indien levde kvar in på 1900-talet.[8] Han fick denhinduiska befolkningens lojalitet genom att avskaffa den särskildaskatten för icke-muslimer, och genom att utse även hinduer till höga poster inom sinförvaltning ocharmé. Akbar gjordeAgra till sin huvudstad, och flyttade regeringen dit frånDelhi.
Liksom Akbar i politiskt avseende behandlade hinduer och muslimer lika, så utmärktes även hansreligionspolitik av strängt genomförd tolerans. Själv ursprungligenmuslim, blev han småningom i religiöst hänseendeeklektiker och proklamerade slutligen enpanteistiskstatsreligion, vilken innefattade vad han funnit bäst i skilda trosbekännelser (islam, hinduism,zoroastrism,judars ochjesuiters läror). Sina hinduiska undersåtars religiösa föreställningar respekterade han, men förbjöd omänskliga gudstjänstbruk, härutinnan - liksom i så mycket annat - förebådande detanglo-indiska väldetsprinciper.
Akbarnāma (persiska اکبر نامہ), betyder bokstavligenAkbars bok. Det är titeln på den officiella biografin över Akbar, som skrevs av den tidigare nämnde Abu'l-Fazl. Den är skriven på persiska och innehåller en livfull och detaljrik skildring av Akbars liv.[10] Biografin ska ha tagit sju år att skriva och innehåller ett antal målningar som illustrerar texten.[10]
