FromProto-Germanic*gatwǭ. Likely from the oblique stem*gǫtu of an earlier form*gǫtva, as morphologicallygata does not straightforwardly derive from the Proto-Germanic form.[1]
Origin disputed. Possibly fromProto-Slavic*gotovъ. The word can also be found in Albanian, compareAlbaniangati (which, like the Romanian, is also invariable). Alternatively, the word may be of ultimate Paleo-Balkanic or Albanian origin.[1]
1937,Evert Taube, “Fritiof och Carmencita [Fritiof and Carmencita]”[2]:
Samborombón, en liten by förutangata. Den ligger inte långt från Rio de la Plata. Nästan i kanten av den blåa Atlanten, och med Pampas bakom sig, många hundra gröna mil. Dit kom jag ridande en afton i april, för jag ville dansa tango.
Samborombón, a small village without astreet. It is located not far from Rio de la Plata. Almost at the edge of the blue Atlantic, and with Pampas behind it [itself], many hundred green miles. [To] there [thither] I came riding one evening in April, because I wanted to tango.
Lyckligagatan, du finns inte mer. Du har försvunnit med hela kvarter. Tystnat har leken, tystnat har sången. Högt över marken svävar betongen. När jag kom åter var allt så förändrat. Trampat och skövlat, fördärvat och skändat. Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång, lika förunderlig och skön som den, vi hört en gång?
[The] HappyStreet, you no longer exist. You have disappeared with entire neighborhoods [blocks]. Gone silent has the play, gone silent has the song. High above the ground the concrete hovers. When I came back ["came again" – somewhat dated or poetic], everything was so changed. Trampled and devastated, ruined and desecrated. Shall ["skall" is synonymous with "ska" except matching "shall" in tone] between these tall buildings one day rise a song, as wondrous and fair as the one we [have] once heard?