FromOld Dutchgān, fromProto-Germanic*gāną.
gâen
infinitive | gaen | |||||
---|---|---|---|---|---|---|
indicative | subjunctive | |||||
present | past | present | past | |||
1st person singular | ga | ginc | ga | ginge | ||
2nd person singular | gaes | gings | gaes | ginges | ||
3rd person singular | gaet | ginc | ga | ginge | ||
1st person plural | gaen | gingen | gaen | gingen | ||
2nd person plural | gaet | ginget | gaet | ginget | ||
3rd person plural | gaen | gingen | gaen | gingen | ||
imperative | ||||||
singular | ga | |||||
plural | gaet | |||||
present | past | |||||
participle | gaende | gegaen |
gaen
gaen