för-(“en-, up”) +gren(“branch”) +-a
förgrena (presentförgrenar,preteriteförgrenade,supineförgrenat,imperativeförgrena)
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förgrena | förgrenas | ||
| supine | förgrenat | förgrenats | ||
| imperative | förgrena | — | ||
| imper. plural1 | förgrenen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förgrenar | förgrenade | förgrenas | förgrenades |
| ind. plural1 | förgrena | förgrenade | förgrenas | förgrenades |
| subjunctive2 | förgrene | förgrenade | förgrenes | förgrenades |
| present participle | förgrenande | |||
| past participle | förgrenad | |||
1 Archaic.2 Dated. Seethe appendix on Swedish verbs.